För 6 000 år sedan skapade Gud himlen och jorden. Därefter fyllde han planeten med växter och djur, för att till sist skapa mannen och kvinnan. Alla nu levande arter kan spåras tillbaka till de djur som överlevde Guds syndaflod ombord på Noas ark.
Så lyder skapelseberättelsen och redogörelsen för arternas evolution i Bibeln, som de flesta människor trodde på i början av 1800-talet.
Därför uppstod det också ett enormt motstånd när den brittiske vetenskapsmannen Charles Darwin helt avfärdade Bibelns första sidor med sitt banbrytande verk, "Arternas uppkomst" från 1859.
I det vetenskapliga huvudverket argumenterar Darwin för hur världens levande organismer var besläktade många miljoner år tillbaka i tiden. Han förklarade också hur nya arter kunde uppkomma – genom naturlig selektion.
Darwin ville först bli präst
Det var ingen som väntade sig att Charles Darwin skulle bli en av sin tids största och mest inflytelserika forskare.
Vetenskapsmannen, som fullkomligt raserade den kristna världsuppfattningen, inledde nämligen sin forskarkarriär med att utbilda sig till präst vid University of Cambridge 1827.
Vid den tiden såg den 18-årige Darwin sig som kristen. Teologistudierna tilltalade honom dock aldrig och i stället började han intressera sig för zoologi, botanik och geologi.
Målningen föreställer Charles Darwin som sjuåring år 1816. Darwin växte upp i den engelska staden Shrewsbury, väster om Birmingham. Hans föräldrar var välbeställda och välutbildade, och den unge Darwin hade en lycklig barndom. När han var åtta år gick hans mamma dock oväntat bort.
År 1831 blev den första stora vändpunkten i Darwins vetenskapliga karriär. Då erbjöds den bara 22-åroge studenten anställning som oavlönad forskare på fartyget HMS Beagle.
Fartyget skulle resa jorden runt på fem år. Kapten på fartyget var Robert Fitzroy och Darwin följde med fartygets naturhistoriker.
Den unge vetenskapsmannen tålde inte livet till sjöss. "Jag hatar varenda våg på havet", muttrade han upprepade gånger till fartygets övriga besättning.
Så snart han hade möjlighet gick han därför i land på långa insamlingsresor efter djur, växter, fossiler och mineraler.
I synnerhet besöken på Galapagosöarna, där artrikedomen var helt otrolig, satte fart på den unge forskarens tankar.
Karta över det brittiska flottfartyget HMS Beagles fem år långa jordenruntresa mellan 1831 och 1836. Charles Darwin var med som fartygets naturhistoriker och resan fick avgörande betydelse för utvecklingen av hans evolutionsteori.
År 1836 återvände HMS Beagle till England. Snart därefter började Darwin publicera vetenskapliga skrifter om de observationer han hade gjort längs vägen. År 1845 gavs storverket "Journal and Remarks" ut i tre band, i dag mer känt under namnet "The Voyage of The Beagle".
Men det var först 1859 som Darwin publicerade sitt huvudverk, "Arternas uppkomst", som förändrade vetenskapen för alltid.
Vad går Darwins evolutionsteori ut på?
Evolutionsteori var banbrytande
Få har haft så stort inflytande på våra kunskaper om livet på jorden som Darwin.
Mest berömd är hans teori om den naturliga evolutionen, även känd som evolutionsteorin.
Evolutionsteorin utgör grunden till vår moderna uppfattning av livets utveckling och teorin beskrevs för första gången av Darwin i verket "Arternas uppkomst".
År 2019 köpte en anonym samlare förstautgåvan av Charles Darwins huvudverk, ”Arternas uppkomst”, för en halv miljon dollar – eller nästan fem miljoner kronor. ”Arternas uppkomst” har utsetts till den ”mest inflytelserika akademiska boken någonsin” av den brittiska befolkningen, bland annat med motiveringen: ”Boken förändrade vår syn på allting”.
Teorin om evolutionen var inte Darwins uppfinning, men han vidareutvecklade teorin och gav den sitt vetenskapliga genombrott. Hans teori om evolutionen var så banbrytande att den senare kom att få namn efter honom: darwinismen.
Darwinism innehåller kort sagt två element.
Det första är att alla arter gradvis förändrades och förgrenades utifrån en gemensam urform.
Nästa är att den bäst anpassade avkomman alltid överlever. De individer som är bäst anpassade efter sina omgivningar och bär på de bästa generna sätter i varje generation mer avkomma till världen än dem som är sämre anpassade till sina livsvillkor.
Det blev stort rabalder när Charles Darwin påstod att människan bara är ett djur, som evolutionärt härstammar från apor. Därför framställde karikatyrteckningar som denna från den brittiska satirtidningen The Hornet 1871 den kontroversielle vetenskapsmannen som en apa. Och Darwins teorier upprör än i denna dag. I USA lobbar konservativa kristna oavbrutet för att slopa evolutionsläran i grundskolan.
Denna naturlag är drivkraften bakom evolutionen och är kanske mest känd i uttrycket "survival of the fittest".
År 1871 publicerar Darwin ännu ett kontroversiellt verk; boken "Om människans härledning".
Där argumenterar han för att naturens skönhet och djurens vackra drag inte är skapade för människans njutning, utan i stället har ändamålet att attrahera och säkra framgångsrik fortplantning.
Medan naturligt urval är kampen för överlevnad, så är sexuellt urval alltså kampen för fortplantning.
Vad dog Darwin av?
Darwin var drabbad av ett otal sjukdomar nästan ända sedan födseln 1809.
När han var ung kräktes han ofta och led av massiva magsmärtor. Senare följde en uppsjö andra sjukdomar, som samtliga resulterade i kronisk smärta.
När Darwin var 73 år 1882 hade både hans fysik och förstånd börjat ge efter påtagligt.
Under en klätterutflykt över några berg sade kroppen stopp och Charles Darwin avled av en hjärtinfarkt den 19 april 1882.
Evolutionsteorin var inte enbart Darwins idé
Darwin är utan tvekan historiens störste evolutionsteoretiker, men han var faktiskt långt ifrån den förste.
Tanken att arterna utvecklas över tid var långt ifrån ny när "Arternas uppkomst" kom ut 1859.
Redan i 1700-talets Frankrike lade naturhistorikern Georges Louis Leclerc de Buffon fram teorin om att en del arter liknar varandra, därför att de härstammar från en gemensam urform.
Evolutionsteorins utveckling
Georges Louis Leclerc de Buffon
Georges Louis Leclerc de Buffon (1707-1788) var en fransk naturhistoriker, som grundade ett naturhistoriskt museum i Paris och gav ut 44 bind om naturhistoria under titeln "Histoire naturelle". I detta verk argumenterade han bland annat för att en del djurarter liknade varandra, därför att de kom från en gemensam urform.
Jean Baptiste Lamarck
Jean Baptiste Lamarck (1744-1829) var Buffons elev och vidareutvecklade hans teorier om djurens gemensamma urform. År 1809 lade han fram en teori om att grupper av organismen härstammade från ett gemensamt upphov och genom successiva förändringar utvecklades vidare till något mer komplicerat. De nedärvda anpassade karaktärsdragen förklarade varför nya generationer av arter var bättre anpassade för den miljö de lever i, löd hans tes.
Charles Darwin
Charles Darwin (1809-1882) vidareutvecklade Buffons och Lamarcks teorier om arternas utveckling över tid genom sin banbrytande evolutionsteori. I den identifierade Darwin mekanismen för ärftlighet genom anpassning och naturligt urval.
I början av 1800-talet tog Buffons protegé, den franske naturforskaren Jean Baptiste Lamarck, arbetet med evolutionsteorin.
År 1809 gav han ut verket "Philosophie zoologique". I det kunde man för första gången läsa hypotesen om att alla dagens organismer är ättlingar till tidigare geologiska perioders organismer, som har förändrats över tid genom naturliga processer.
Lamarck trodde bland annat att arterna gav anpassade karaktärsdrag i arv till nästa generation, vilket förklarade varför följande generation alltid var bättre anpassad till den miljö den levde i.
Hans mest berömda exempel på denna evolutionära mekanism var giraffens långa hals. Lamarck ansåg att djuret hela sitt liv sträckte sig efter blad i trädtopparna och därför födde ättlingar med längre halsar.
Det var dock först när Darwin identifierade mekanismen för ärftlighet genom anpassning och naturligt urval, som evolutionsteorin på allvar fick sitt vetenskapliga genombrott.