För 6 000 år sedan skapade Gud himlen och jorden. Därefter fyllde han planeten med växter och djur, för att till sist skapa mannen och kvinnan. Alla nu levande arter kan spåras tillbaka till de djur som överlevde Guds syndaflod ombord på Noas ark.
Så lyder skapelseberättelsen och redogörelsen för arternas evolution i Bibeln, som de flesta människor trodde på i början av 1800-talet.
Därför uppstod det också ett enormt motstånd när den brittiske vetenskapsmannen Charles Darwin helt avfärdade Bibelns första sidor med sitt banbrytande verk, "Arternas uppkomst" från 1859.
I det vetenskapliga huvudverket argumenterar Darwin för hur världens levande organismer var besläktade många miljoner år tillbaka i tiden. Han förklarade också hur nya arter kunde uppkomma – genom naturlig selektion.
Darwin ville först bli präst
Det var ingen som väntade sig att Charles Darwin skulle bli en av sin tids största och mest inflytelserika forskare.
Vetenskapsmannen, som fullkomligt raserade den kristna världsuppfattningen, inledde nämligen sin forskarkarriär med att utbilda sig till präst vid University of Cambridge 1827.
Vid den tiden såg den 18-årige Darwin sig som kristen. Teologistudierna tilltalade honom dock aldrig och i stället började han intressera sig för zoologi, botanik och geologi.