Varför är planeter runda?

Alla himlakroppar formas runda – eller i alla fall någorlunda runda – av naturens hand. Det beror på att tyngdkraften så att säga trycker ihop himlakroppens beståndsdelar till klot. Tyngdkraften – eller gravitationen – har den egenskapen att den fungerar som en attraktion mellan all materia – all materia dras med andra ord till all annan. Märkligt nog hade redan de gamla grekerna en relativt förnuftig förklaring till jordens klotform. Aristoteles (384-322 före Kristus) hävdade att universums centrum var detsamma som jordens centrum, och att jord och vatten hade en naturlig tendens att söka sig in mot denna punkt. Med ett fåtal modifikationer är det faktiskt samma beskrivning som dagens vetenskapsmän använder sig av. I dag tror vi emellertid inte att jorden är universums medelpunkt. I stället vet forskarna att det uppstår ett centrum för den lokala tyngdkraften överallt i rymden, där det finns en ansamling av materia. I varje sådan ”klump” med materia finns det ett så kallat masscentrum, där tyngdkraften drar lika mycket i alla riktningar. Så om man föreställer sig ett stort moln av till exempel väte ute i rymden, kommer molnet i kraft av sin egen inre gravitation så småningom att dras ihop mot sitt masscentrum. Resultatet blir att ett klot bildas kring detta centrum – kanske blir det en stjärna som solen eller en planet som Jupiter eller jorden. Det kan förekomma smärre avvikelser från den perfekta klotformen, men de beror antingen på att himlakroppen roterar eller på att den påverkas av tyngdkraften från en intilliggande himlakropp.