James Webb-teleskopet är upp emot 100 gånger snabbare än sin föregångare Hubble och kommer därför att kunna se ljuset från några av de första stjärnorna i universum.
De båda teleskopen är inte byggda för att se samma ljus: Hubble fokuserar huvudsakligen på synligt ljus – det vill säga det vi kan se med blotta ögat – medan Webb har byggts för att fånga upp infrarött ljus.
Det beror på att ljuset från de tidigaste galaxerna i universum har sträckts ut under dess 13 miljarder år långa färd till oss. Därmed har ljusets våglängder flyttat sig från den synliga delen av det elektromagnetiska spektret över till det infraröda. Det är det astronomerna kallar en rödförskjutning.
Den enda nackdelen med Webbteleskopet är att allt måste fungera perfekt vid uppskjutningen.
Teleskopets placering 1,5 miljoner kilometer från jorden i den så kallade Lagrangepunkten L2 innebär att det till skillnad från Hubble inte kontinuerligt kan repareras och uppgraderas.
Spegel ser 15 gånger större område
Ytan på Webbteleskopets primära spegel är mer än sex gånger större än Hubbles och kan se ett 15 gånger större utsnitt av himlen. För att få plats i raketens lastrum under uppskjutningen kommer spegeln att vara hopfällbar.
Webb kretsar i totalt mörker
Medan Hubble kretsar cirka 570 kilometer ovanför jordens yta ligger Webbteleskopets omloppsbana cirka 1,5 miljoner kilometer från jorden. Där kan teleskopet gömma sig för solens infraröda strålning i skydd bakom jorden och betrakta universum i totalt mörker.
Urgamla stjärnor tonar fram
Webbteleskopet fångar upp det infraröda ljuset med en känslighet som är 10-100 gånger större än Hubbles. Teleskopet väntas därför kunna se ljuset från några av universums allra första stjärnor och galaxer.
Webb tittar in bakom kosmiskt stoft
Medan Hubble huvudsakligen observerar i synligt lys, fokuserar Webb på infrarött ljus och kan därmed se stjärnor och planeter som ligger dolda bakom kosmiskt stoft. Stoftet blockerar nämligen inte det infraröda ljuset i samma utsträckning som det synliga.
