Shutterstock

Astronomer hittar svarta hål från universums barndom

Inte mindre än 83 svarta hål från universums barndom. Det är vad japanska forskare har upptäckt tack vare det så kallade Subaruteleskopet på Hawaii.

Astronomer från Japan har upptäckt inte mindre än 83 mycket avlägsna kvasarer, som härrör från universums ungdom.

En kvasar är hjärtat i en mycket ljusstark galax som drivs av ett supertungt svart hål i sitt eget centrum, ofta med en vikt på flera miljoner gånger solens massa.

När galaxens materia närmar sig det svarta hålet tvingas den runt i en virvel nära hålet. Det skapar ett våldsamt friktionsmotstånd i materian, höga temperaturer och därmed också strålning som är så stark att den överglänser allt ljus från galaxens stjärnor.

De nyupptäckta kvasarerna observerades med Subaruteleskopet på Hawaii, USA, och ljuset från de mest avlägsna kvasarerna har färdats hit genom rymden i över 13 miljarder år.

Det betyder att ljuset sändes ut när universum var mindre än 800 miljoner år gammalt. Det har länge varit en gåta att kvasarer över huvud taget har hunnit bildas på så kort tid.

750 miljoner år – så ungt var universum när den mest avlägsna av 83 nyfunna kvasarer sände ut det ljus vi kan se i dag.

Utifrån sina nya upptäckter har astronomerna beräknat att det generellt sett i universum finns en kvasar per varje kubformat område som är en miljard ljusår i varje led.

Kvasarer och svarta hål

Kvasarer drivs av supertunga svarta hål och utsänder så mycket ljus att vi kan se dem trots att de ligger 13 miljarder ljusår från oss.

© National Astronomical Observatory of Japan & Yoshiki Matsuoka

Svart hål

Den svarta cirkeln i mitten av spiralen är ett svart hål.

© National Astronomical Observatory of Japan & Yoshiki Matsuoka

Kvasar

Den lilla röda pricken vid pilens spets är en kvasar.

De tidiga kvasarerna kan ge oss ny kunskaper om förhållandena i universums barndom.

Enligt stora smällen-modellen inträffade det en så kallad rejonisering när universum var några hundra miljoner år. Den innebar att atomerna åter splittrades upp i protoner och elektroner.

Eftersom kvasarerna är så gamla kan det kanske gå att se spår av rejoniseringen i ljuset från dem, så att man kan avgöra om hypotesen är riktig och så fall exakt när rejoniseringen ägde rum.