När man ser bilder tagna i rymden av astronauter, rymdfarkoster eller himlakroppar som badar i solljus kan man i regel inte se stjärnor i bakgrunden.
Fenomenet uppstår på grund av det sätt som en kamera fungerar på. Ljusstarka och ljussvaga objekt är mycket svåra att få med på samma bild, eftersom de kräver olika slutartid (exponeringstid).
Det kraftiga solljuset på månytan och en kort slutartid på kameran betyder att ljuset från fjärran stjärnor inte kan ses.
Om kameran hade så lång slutartid att den kunde fånga upp det svaga ljuset från stjärnorna skulle huvudmotivet bli så överbelyst att det vore omöjligt att se vad det föreställer.
Vill man ta bilder av stjärnor är slutartiden också viktig. Den ska vara lång men men får inte överstiga 20 sekunder, för då bildar stjärnorna ljusspår på bilden.
MINIGUIDE: Svagt ljus kräver lång slutartid
Ljusstyrkan på fotografiets motiv är avgörande för hur lång slutartid kameran ska ha.
SVAG LJUSMÄNGD:
- Motiv fx: Foto av stjärnor
- Slutartid: Cirka 20 sekunder
KRAFTIG LJUSMÄNGD:
- Motiv fx: Foto av astronaut på månen
- Slutartid: 1/250 sekund
