Om Rosettnebulosans stjärnhop
De är bara en tusendel så gamla som solen men lyser 400 000 gånger starkare än vår stjärna.
Stjärnorna i Rosettnebulosans stjärnhop NGC 2244 är så fulla av energi att de har bränt hål i själva nebulosan.
De beror på att stjärnhopen innehåller flera så kallade 0-stjärnor som är upp emot 60 gånger tyngre än solen och producerar mängder av strålning och stjärnvindar – en ström av laddade partiklar, främst protoner och elektroner som konstant skickas ut från stjärnor.
Det är dessa stjärnvindar som har lett till att det stora hålrummet har bildats i Rosettnebulosan och strålningen gör att den lyser röd.
Rosettnebulosan befinner sig cirka 5 000 ljusår från jorden, är cirka 13 ljusår i diameter och väger 10 000 mer än solen.
Stjärnhopen bildades för fyra–fem miljoner år sedan i Rosettnebulosans gasmoln, och de enorma stjärnorna får ett kort liv eftersom de snabbt använder upp sitt bränsle.
Leta efter den unga stjärnhopen när vinternatten är mörk och klar – kanske kan du då även få en glimt av Rosettnebulosan.
Guide till Rosettnebulosans stjärnhop
Stjärnhopen återfinns cirka 30 grader upp på himlen i sydostlig riktning.
VAR OCH NÄR?
En mörk vinternatt, exempelvis den 14 december, är perfekt om du vill se stjärnhopen NGC 2244. Klockan 23 hittar du den i sydostlig riktning cirka 30 grader över horisonten.
SYNBARHET?
Stjärnhopen är synlig med blotta ögat men du ser den bättre med hjälp av en vanlig kikare. Om det behövs kan du eventuellt stödja kikaren mot ett träd för att få en skarpare bild (i siktet, nära stjärnbilden enhörningen).
Vill du se själva Rosettnebulosan behövs det mer än en kikare. Placera en kamera på ett teleskop och ta bilden. Då framstår nebulosan som ett rödaktigt moln på natthimlen.