Om stjernetågerne
Imitten av november kan du uppleva mörka nebulosor – områden i rymden utanför solsystemet som främst består av stoft och gas.
Nebulosorna sänder inte ut ljus och därför ser vi dem endast på grund av att de blockerar ljuset från bakomliggande stjärnor.
I de mörka nebulosorna föds stjärnor och de innehåller således väte, helium och andra molekylära föreningar som stjärnor består av.
Vanligtvis bildas de av resterna av en supernovaexplosion eller en hypernovaexplosion.
Även om områdena ser tomma ut är de i själva verket de tätaste delarna av gigantiska molekylära nebulosor som består av tätt packade stoft- och gaspartiklar.
Stoftpartiklarna är ofta mindre än en mikrometer och den storleken gör att nebulosans partiklar effektivt blockerar ljuset från stjärnorna bakom.
Bakom fenomenet: Nebulosornas innehåll bestämmer färgen
Nebulosans innehåll avgör hur de ser ut för osshär på jorden. Det finns flera olika typer, men dessa tre tillhör de vanligaste.
E-nebulosan befinner sig cirka 2 000 ljusår från jorden och har fått sitt namn på grund av det karakteristiska E som de båda nebulosorna utgör tillsammans.
Nebulosan är uppkallad efter den amerikanske astronomen Edward Emerson Barnard (1857-1923) som katalogiserade många mörka nebulosor runt år 1900, däribland B142 och B143 som går att betrakta på kvällen i mitten av november.
Guide till nebulosorna
-
VAR OCH NÄR?
Runt nymåne i mitten av november vandrar nebulosorna från cirka 35 graders höjd sydväst och ned mot horisonten i väst (i närheten av stjärnbilden Örnen - se siktet). Nebulosorna syns bäst först på kvällen.
-
SYNLIGHET?
Om du befinner dig på ett tillräckligt mörkt ställe kommer nebulosorna att vara synliga med hjälp av en vanlig handkikare. Det krävs dock en alldeles stjärnklar himmel för att få syn på dem.
Barnards E-nebulosa är cirka dubbelt så bred som månen på himlen, och om du vill ta bilder av de båda nebulosorna kan du göra det med hjälp av ett motorstyrt teleobjektiv.
