Om Cirrusnebulosan
För cirka 8 000 år sedan slutade en stjärna sina dagar i en gigantisk supernovaexplosion. Resterna av stjärnan går att se på himlen i form av en enorm kosmisk nebulosa som kallas Cirrusnebulosan (även Slöjnebulosan).
Stjärnan började sitt liv med att fusionera väteatomer till helium och helium fusionerade därefter till kol.
På så sätt bildade stjärnan allt tyngre grundämnen. Processen skapade en kraftig, utåtriktad energi vilket fick stjärnan att blåsa upp sig som en ballong.
När stjärnan började fusionera grundämnen som är tyngre än järn stannade den utåtriktade processen av och i stället kollapsade stjärnans kärna med stor kraft.
Chockvåg formade Cirrusnebulosan
Eftersom stjärnan var enorm – 20 gånger tyngre än solen – exploderade den strax därefter som en supernova.
Där pressades kärnan samman till en ultratät neutronstjärna, samtidigt som resten av stjärnan blåstes bort och blev till ett moln av stjärnstoft – en supernovarest.
Astronomerna uppskattar att den stjärna som skapade Cirrusnebulosan blåste ut en kraftig vind i rymden innan den exploderade.
Vinden skapade en stor bubbla i den omgivande interstellära gasen.
När chockvågen från supernovaexplosionen träffade bubblans vägg bildades Cirrusnebulosans karakteristiska form.
Guide till Cirrusnebulosan
Klockan 23 är Cirrusnebulosan 60 grader över horisonten i sydost.
VAR OCH NÄR?
Nebulosan är lättast att få syn på i början av månaden men efter nymåne den 8 augusti då ljuset från månen inte stör.
Den 15 augusti klockan 23 syns nebulosan i sydost upp emot 60 grader på himlen i södra Skandinavien. Den befinner sig lägre på himlen längre norrut. Därefter rör den sig över himlen i västlig riktning.
SYNLIGHET?
På natthimlen är nebulosan sex gånger så stor som fullmånen och det ljusstarka området är lätt att se med en vanlig kikare. Helst bör du befinna dig på ett mörkt ställe eller använda ett ljusföroreningsfilter framför kikaren.
