Cirrusnebulosans färger visar bland annat skillnader i täthet och temperatur hos grundämnena.

© Hubble/ESA & NASA

Supernovarest glöder i natten

Se hur det enorma stjärnspöket Cirrusnebulosan sträcker sig drygt sex gånger månens diameter över himlen.

2 november 2018 av Jesper Grønne

För cirka 8 000 år sedan slutade en stjärna sina dagar i en gigantisk supernova-explosion. Resterna av stjärnan går att se på himlen i form av en enorm kosmisk nebulosa som kallas Cirrusnebulosan.

Stjärnan blev en supernova när järnatomer i dess inre inte kunde fusionera till tyngre grundämnen.

De så kallade fusionsprocesserna börjar med att väteatomer slås ihop till helium, som därefter blir till kol. På så sätt bildar stjärnan allt tyngre grundämnen. Processen skapar en kraftig, utåtriktad energi vilket får stjärnan att blåsa upp som en ballong. 

När stjärnan ska fusionera grundämnen som är tyngre än järn krävs det dock att energi tillförs. Det gör att den utåtriktade processen stannar av och i stället tar gravitationen över, vilket leder till att stjärnan kollapsar med stor kraft.

Chockvåg formade Cirrusnebulosan

Men är stjärnan tillräckligt stor – minst sju gånger så tung som solen – exploderar den som en supernova direkt efter kollapsen. 

Då pressas kärnan ihop till en ultratät neutronstjärna eller ett svart hål samtidigt som resten av stjärnan blåser bort och blir ett moln av stjärnstoft – en supernovarest.

Astronomerna uppskattar att den stjärna som skapade Cirrusnebulosan blåste ut en kraftig vind i rymden innan den exploderade.

Vinden skapade en stor bubbla i den omgivande interstellära gasen. 

När chockvågen från supernovaexplosionen träffade bubblans vägg bildades Cirrusnebulosans karakteristiska form.

SÅ GÖR DU

  • I början av november hittar du Cirrusnebulosan 30 grader över horisonten i väst. Det är nymåne den 7 november, vilket gör att månens ljus är mindre störande för upplevelsen.

  • Cirrusnebulosan är lättast att se på kvällen innan den vrider sig västerut och därmed står lägre på himlen. Klockan 18 står nebulosan i söder och cirka klockan 21 befinner den sig i väst.

  • På natthimlen är nebulosan sex gånger så stor som månen och det ljusstarka området är lätt att se med hjälp av en kikare. Helst bör du befinna dig på ett mörkt ställe utan artificiellt ljus.

Stjärnor dör med en smäll

När järnet i en tung stjärna börjar gå ihop till tyngre grundämnen övermannas stjärnan av sin egen gravitation och exploderar.

Se ut i universum

Cirrusnebulosan är bara ett av alla fenomen som dyker upp på natthimlen i år.

Om du är sugen på att få uppleva universums vindunder kan du nu skaffa det perfekta startpaketet:

  • En kraftfull handkikare att gå på upptäcktsfärd i solsystemet med.
  • En guide till stjärnhimlen 2018, så att du vet var du ska titta och när.
  • Två nummer av Illustrerad Vetenskap som förbereder dig för vad du ska hålla utkik efter.

Du kan bland annat rikta kikaren mot stjärnbilden Orion och se den röda superjätten Betelgeuse senare i år – det kan vara sista chansen att få syn på den enormas stjärnan innan den exploderar i en supernova.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: