Det är få saker som kittlar den mänskliga fantasin lika mycket som natthimlen. Stjärnorna har alltid funnits där – för att visa vägen, inspirera till stora tankar eller imponera på oss med oändligt, vackert ljus.
Om du liksom många andra människor brukar fascineras av himlakropparna en molnfri natt men inte är helt säker på vad som är vad, ja då hittar du en nybörjarguide för stjärnskådande här.
Du behöver en kikare för att se vissa av objekten på himlen, men majoriteten av dem går att se med blotta ögat. Här är några lätta frågor att ställa dig själv för att enklare kunna identifiera stjärnhimlens olika objekt.
Rör det sig?
Om objektet rör sig långsamt och i samma hastighet har du sannolikt inte upptäckt en ny komet eller en meteor.
Troligtvis rör det sig om ett flygplan (i synnerhet om det blinkar grönt och rött) eller en satellit (om det rör sig i en rak, långsam linje över natthimlen).
Om föremålet å andra sidan framträder som en plötsligt glimt med en lysande svans har du förmodligen fått syn på ett stjärnfall – och det brukar ofta, beroende på till vilken grad man är vidskeplig, efterföljas av en tyst önskan till kosmos.
Stjärnfall är som bekant inte stjärnor utan meteorer i omloppsbana runt solen som sugs in i jordens gravitation. De accelererar till enorma hastigheter när de passerar in i vår atmosfär och brinner därför upp med ett litet ljussken som vi kan se här på jorden.
Om meteoren är tillräckligt stor brinner den längre på natthimlen och kallas för en eldkula.
Om en del av meteoren överlever resan ner genom atmosfären och träffar jorden kallas den för meteorit.
Stjärnfallen har lysande svansar som dröjer kvar i flera sekunder.
Är det en lysande prick?
Om ljuset är en orörlig liten prick, liksom ett nålstick av ljus på natthimlen, är det med 99 procents säkerhet en stjärna.
Nästan alla himlakroppar som vi kan se med blotta ögat är stjärnor – de liknar solen, men befinner sig minst 100 000 gånger längre bort och är i olika storlekar.
Om natthimlen är klar och synen skarp kan du även ha turen att få syn på planeter. Fem av våra sju grannplaneter – Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus – är synliga för blotta ögat, men sällan mer än tre åt gången.
Medan stjärnor blinkar svagt (eftersom ljuset från dem färdas ofattbart långt genom rymden) blinkar inte planeter alls, och det är tumregeln för att skilja dem åt.
Med hjälp av en kikare träder fem månar fram på natthimlen. Utan kikare är det endast vår egen måne som syns. De fyra andra kretsar runt Jupiter, som enligt forskare har inte mindre än 79 månar runt sig.
I teorin bör asteroiden Vesta också vara synlig för blotta ögat, men för att hitta den krävs kunskap om dess omloppsbana – samt en ovanligt klar natthimmel. Asteroider är objekt som kretsar runt solen, vanligtvis någonstans mellan Mars och Jupiter.
Är det en fläck eller ett moln av ljus?
Om du får syn på ett ljus på den stjärnklara himlen som liknar ett moln, dimma eller en ljusfläck handlar det kanske om en sällsynt syn.
Om fläcken har en svans av ljus är det förmodligen en komet. Men inte alla kometer har en svans, de flesta ser ut som suddiga moln av ljus bland stjärnorna.
Kometer kretsar precis som planeter och asteroider runt solen, men deras banor är mer oregelbundna och ibland gör det att de hamnar nära solen. När det händer kan vi se dem.
Svansen kommer sig av att solen värmer upp kometens gas- och stoftpartiklar som frigörs under kometens färd.
Halleys komet passerade jorden 1986 och återkommer först 2061.
Om objektet påminner om en dimma av stjärnljus kan det röra sig om en stjärnhop.
Som namnet antyder är det en samling av flera stjärnor som befinner sig relativt nära varandra.
Med blotta ögat kan man se det öppna klustret Plejaderna (Sju systrarna) liksom den sfäriska Omega Centauri – men bara på södra halvklotet.
Det finns två typer av stjärnhopar:
- Öppna
- Klotformiga
I en öppen stjärnhop befinner stjärnorna inte lika nära varandra som i en klotformig stjärnhop. Å andra sidan är en öppen stjärnhop närmare oss och solen, och därför kan kikare eller ett teleskop avslöja enskilda stjärnor i hopen.
Så är inte fallet med klotformiga stjärnhopar.
Om det himlaobjektet liknar ett moln av ljus kan det vara en nebulosa.
De stora gasmolnen befinner sig oftast tusentals ljusår från jorden, men vissa är synliga för blotta ögat. Den mest kända – och den som är lättast att hitta – är Orionnebulosan.
Det dyker upp nya stjärnor ur nebulosornas gasmoln, precis som vårt solsystem gjorde för ungefär 4,5 miljarder år sedan.
Orionnebulosan
Om ljuset påminner om en dimmig stjärna kan det röra sig om en galax.
Vintergatans mest kända granne är Andromedagalaxen, som lyser upp på himlen minst en gång varje natt. För att hitta den ska du leta efter en ljus fläck, ungefär lika stor som en fullmåne.
Du kan också stanna kvar i vår egen galax och ta en titt längre in i Vintergatan. En klar natt lyser de stjärnor som befinner sig närmare mitten av vår galax upp. Det påminner om ett mjukt täcke av mjölkvitt ljus.