Stjärnhimlen i januari 2021 – här får du överblick

Det tar Merkurius 88 dagar att färdas ett varv runt solen. Det betyder att det finns möjlighet att uppleva planeten ligga i elongation flera gånger om året.

Merkurius och Venus är de enda planeterna som observeras bäst under elongationer. Det beror på att de befinner sig närmare solen än jorden gör.

Av de 88 officiella stjärnbilderna finns det också några du kan se året runt.

Det beror på att stjärnorna i de stjärnbilderna är så kallade cirkumpolära stjärnor, vilket innebär att de antingen befinner sig nära norra eller södra centrum för himlakropparnas rörelse.

De stjärnbilder du kan se på stjärnhimlen under januari och resten av året är:

• Cassiopeia - Stjärnbilden är lätt att hitta, eftersom den liknar bokstaven "W".
• Cepheus - Stjärnbilden ligger bredvid Cassiopeia och är nära Polstjärnan.
• Lilla björnen - Lilla björnen innehåller Polstjärnan och liknar Karlavagnen mycket – fast med ett "handtag" som går uppåt i stället för nedåt.
• Stora björnen - Karlavagnen är en del av Stora björnen, så om du hittar det stjärnmönstret, har du också hittat stjärnbilden.
• Draken - Stjärnbilden ligger bredvid Cepheus och under Lilla björnen.

Orionnebulosan befinner sig i stjärnbilden Orion, som består av ett antal ljusa stjärnor. Med ett avstånd från jorden på cirka 1344 ljusår är Orinnebulosan den nebulosa som ligger närmast oss.

Därför har den också varit föremål för mycket forskning. Forskare har bland annat hittat stjärnor i nebulosan, som har ett moln av stoft och sten virvlande runt sig – ett moln som med tiden kommer att bilda planeter.

• Var: I mitten av stjärnbilden Orion ligger tre stjärnor på en rak linje – Orions bälte – och runt dem bildar fyra stjärnor Orions fötter och axlar som en fyrkantig ram runt bältet. Orionnebulosan ligger mellan Orions fötter och bälte och ingår i Orions svärd.
• När: Gå ut en kväll under dagarna kring nymånen den 13 januari. Klockan 20.00 befinner Orionnebulosan sig mot sydöst, 20-25 grader över horisonten.
• Synlighet: Om du hittar en plats utan ljusförorening, så kan du se orionnebulosan med blotta ögat. En handkikare eller ett litet teleskop gör dock orionnebulosan lättare att se.

En studie från 2012 pekar också på att Oriannebulosan eventuellt innehåller ett svart hål. Det befinner sig i så fall i mitten av nebulosan i den så kallade Trapeziumstjärnhopen, som innehåller nebulosans ljusaste stjärnor.

Vintermörkret avslöjar stjärnfärger

Januaris mörka vinternätter är en god anledning att se det ljus som stjärnor skickar ut, eftersom det norra halvklotet vänder bort från solen och nattens stjärnor därför framstår tydligare.

Stjärnornas färger avslöjar nämligen deras temperatur, i och med att de kallaste och äldsta stjärnorna är rödaktiga, medan de varmaste, unga stjärnorna har ett blåaktigt sken.

Det beror på att det blå ljuset är mer energirikt än det röda ljuset, och ju varmare en stjärna är, desto mer av det blå ljuset kommer den att sända ut.

I januari kan du exempelvis se färgskillnaden i stjärnorna Theta Coronae Borealis och Arcturus.

• Var och när: Klockan 6.00 är stjärnorna Theta Coronae Borealis och Arcturus halvvägs upp på himlen i sydöst. Den förstnämnda är 15 000 grader varm och blåaktig, medan Arcturus är 4000 grader varm och rödaktig.
• Synlighet: Se till att ha fri sikt, så kan du tydligt se skillnaden i stjärnornas färger. Du bör därför undvika molniga dagar och ljusförorening från städer och trafik Ta med en handkikare och ha den lite ur fokus. De små, skarpt lysande stjärnorna förvandlas då till lite större, diffusa ljusfläckar, och du kan uppfatta deras färger tydligare.

Mätning av stjärnornas temperatur är en av de bästa metoderna att inhämta kunskap om stjärnorna.

Genom att jämföra temperaturen med stjärnans totala energiutstrålning kan forskarna spåra sig fram till vilken sorts stjärna det handlar om och hur långt den har nått i sitt liv.

När stjärnornas temperaturer och energiutstrålning ritas in i ett diagram, kommer de flesta stjärnorna att lägga sig i den så kallade huvudserien – de stjärnorna är i färd med att fusionera väte till helium och befinner sig därmed fortfarande i mitten av sina liv.

En grupp stjärnor, de så kallade superjättarna, ligger högst upp i diagrammet. De stjärnorna har använt upp sitt väte i kärnan och kommer att sluta som supernovor.

De lite mindre, så kallade röda jättarna, kommer till slut att skicka ut en planetarisk nebulosa och dö som en vit dvärg.

Stjärnan Sirius ger färgrik ljusshow

Sirius, som ligger i stjärnbilden Stora hunden, är den ljusaste av alla stjärnor på himlen. Den kallas även Hundstjärnan och var på grund av sin ljusstyrka tidigare ett viktigt navigationsredskap för sjömän.

Att Sirius lyser så klart beror inte bara på att den lyser 25 gånger starkare än solen, utan främst på att den bara ligger 8,6 ljusår från oss och därför är en av de närmaste stjärnorna.

• Var och när: Sirius står lågt på himlen på kvällen omkring klockan 23.00 i januari. Den låga positionen gör att ljuset påverkas av den långa vägen genom atmosfären och skapar ett vackert färgspel. Leta upp en plats med fri sikt i sydlig riktning. Flytta långsamt upp blicken från horisonten, så ser du Sirius som en starkt lysande fläck cirka 10-15 grader över horisonten.
• Synlighet: Med en handkikare kan du se färgspelet tydligt. Om du vill se det lilla Sirius B-elementet i det imponerande stjärnsystemet, behöver du använda ett teleskop.

Sirius har en ljusstyrka, så kallad magnitud, på -1,46 och är därmed mer ljusstark än Saturnus. Över kommande 60 000 år kommer Sirius att lysa ännu starkare, eftersom den kommer närmare solsystemet.

Vintergatans tvilling tronar högst upp på himlen

Galaxen Messier 81 är förvillande lik vår egen galax, Vintergatan.

Precis som Vintergatan är Messier 81 en spiralgalax med flera hundra miljarder stjärnor och en diameter på omkring 100 000 ljusår, och likheten slutar inte där.

Likt Vintergatan släpper Messier 81 ut stora mängder infrarött ljus i sina så kallade spiralarmar. Strålningen kommer från unga stjärnor som värmer upp rymdstoft i utkanten av galaxen.

• Var och när: Perioden kring nymåne den 13 januari är idealisk för att observera Messier 81. Under den perioden kommer ljuset från månen att vara svagt, och samtidigt står galaxen högt på himlen. Klockan 20 befinner galaxen sig cirka 50 grader ovanför horisonten i nordöstlig riktning. Messier 81 befinner sig i stjärnbilden Stora björnen precis under Karlavagnen, som kan användas som riktmärke.
• Synlighet: I ett teleskop på minst sex tum kan du tydligt se den ljusstarka galaxkärnan. Med ett ännu större teleskop kommer galaxens svagare spiralstruktur att visa sig för dig.

Messier 81 är den största galaxen i den så kallade M81-galaxgruppen, som totalt innehåller 34 galaxer.

Den stora galaxen syns tydligare från jorden än någon annan galax utanför vår egen lokala galaxgrupp.

Galaxen upptar nästan lika stor plats på natthimlen som månen, men på grund av avståndet är ljuset så svagt att du måste använda en kikare.

Då kommer Messier 81 att visa sig som ett ljusklot. Vill du se galaxens detaljer behöver du använda ett teleskop, som bland annat kan avslöja Messier 81:s lysande kärna.