Stjärnbilder är namngivna grupper av stjärnor inom ett avgränsat område. Stjärnbilder illustreras ofta med linjer som binder ihop stjärnorna i ett karakteristiskt mönster. Man kan dock råka ut för att stjärnbilder avbildas på olika sätt vilket beror på att det inte finns några officiella riktlinjer inom detta område. Däremot är det fastställt vilka stjärnor som ingår i stjärnbilderna. Natthimlens stjärnbilder är uppkallade efter mytologiska karaktärer, djur, människor och föremål. Många har sitt ursprung i den grekiska och romerska antiken. Vid den tiden användes stjärnbilderna för att hålla koll på kalendern och navigera efter. Läs mer i våra artiklar om stjärnbilderna, deras historia och hur du hittar dem.
1930 publicerade Internationella astronomiska unionen (IAU) en lista över 88 officiella stjärnbilder. De flesta stjärnbilderna härstammar från antiken, medan resten är från 1500- och 1600-talet.
Alla konstellationer som går att hitta den grekiske astronomen Kladius Ptolemaios stjärnkatalog har erkänts officiellt – utom en. På grund av sin storlek delades den gamla och gigantiska konstellationen Skeppet Argos upp i tre konstellationer: Aft, Keel och Sail.
Jordens rotation runt sin egen axel och dess resa runt solen innebär att stjärnorna och stjärnbilderna rör sig – både under natten och över året. Därför finns det också vissa stjärnbilder som är säsongsbetonade och som bara går att se från norra eller södra halvklotet under vissa tider på året.
Det finns dock några stjärnbilder som går att se året runt. På norra halvklotet gäller det stjärnbilderna Cassiopeja, Cepheus, Draken, Stora björnen och Lilla björnen, medan det på södra halvklotet går att se stjärnbilderna Kölen, Kentauren och Södra korset hela året.
Stjärnbilderna kan ses året runt eftersom de består av så kallade cirkumpolära stjärnor. Detta innebär att stjärnbilderna ligger nära antingen vid det norra eller det södra centret för himlakroppens rörelse (nordpolen respektive sydpolen på jorden).
Den starkast lysande stjärnan på himlen är Sirius, som även kallas Hundstjärnan eftersom den ingår i stjärnbilden Stora hunden. Det ser ofta ut som att Sirius blinkar i olika färger. Detta beror på att jordens atmosfär, som ständigt är i rörelse, böjer av det ljus som färdas genom den. Därför blinkar alla stjärnor, men det är som tydligast med Sirius på grund av stjärnans storlek.
