Astronomerna känner bara till några få stjärnor som faktiskt blinkar, nämligen de så kallade variabla stjärnorna.
Orsaken till att i stort sett alla stjärnor ser ut att blinka när vi observerar dem från jorden återfinns i atmosfären.
Små linser bryter ljuset
Luften över oss är aldrig helt stilla. Den innehåller ständigt oändligt många små virvlar och bubblor som exempelvis beror på små temperaturskillnader och störningar från saker i rörelse såsom fåglar, flygplan och vinden själv.
Tillsammans skapar störningarna mikroskopiska skillnader i luftens täthet. Dessa fungerar som små linser som bryter ljuset på dess väg ned genom atmosfären.
Vi känner igen fenomenet i ett mer extremt format över en solbelyst, sommarvarm asfaltväg, där ljusets brytning blir väldigt tydlig.
Tjock luft stör stjärnljuset
En stjärnas blinkningar blir allt mer framträdande ju lägre den står över horisonten. Orsaken är att ljuset går en lång väg genom atmosfären.
Ljus från en stjärna lodrätt över dig har en kort väg genom atmosfären. Stjärnan syns därför enbart på himlen med svaga blinkningar.
Ljus från en stjärna nära horisonten har lång väg att färdas genom atmosfären. Därför ser det ut som att stjärnan blinkar på himlen.
Konstanta färgförändringar uppfattas som blinkningar
Från jorden betraktat är stjärnorna väldigt små, punktformade ljuskällor. Därför kan även de små linserna i atmosfären effektivt bryta deras ljus.
Det gör att det hela tiden är olika färg på det ljus vi ser. Dessa ständiga färgskiftningar är det vi uppfattar som blinkningar.
Ju ljusstarkare en stjärna är, desto mindre påverkar brytningen dess ljus, och desto mindre blinkar den.
Samma sak gäller planeter som Venus och Mars. Deras ljusstrålar är så breda att de små atmosfäriska linserna inte stör dem överhuvudtaget.
Fånga stjärnljusets färgskiften
Med hjälp av en spegelreflexkamera med ett kraftigt zoomobjektiv kan du själv bevisa att stjärnornas blinkningar beror på färgskiftningar.
Utförs detta korrekt är resultatet ett mångfärgat streck i vilken ljuset är brutet i olika våglängder.
På bilden här är strecket alldeles rakt och jämnt eftersom det tagits med en kamera med motor.
SÅ GÖR DU:
-
Ställ kameran på ett stativ eller ett platt, slätt underlag. Rikta den mot en stjärna nära horisonten.
-
Använd maximal zoom och ställ slutartiden på exempelvis tio eller 20 sekunder. Tryck på utlösaren.
-
Vrid kameran mycket långsamt så att stjärnan rör sig från den ena sidan av bildfältet till den andra under tiden som slutaren är öppen.
