Forskare har beräknat att strålningen från en supernovaexplosion som sker 26 ljusår från jorden skulle utplåna hälften av ozonlagret, så att mer av solens skadliga UV-strålning skulle nå jorden.
Den ökade strålningen skulle särskilt drabba växtplankton, som producerar hälften av atmosfärens syre. Supernovor kortare än 26 ljusår från jorden är dock oerhört sällsynta och förekommer normalt
endast med en och en halv miljard års mellanrum.
Krabbnebulosan är resterna av en våldsam supernovaexplosion och syns i stjärnbilden Oxen. Den exploderande neutronstjärnan observerades av kinesiska och arabiska astronomer redan år 1054.
Supernovor
Uppstår när stjärnor 7–9 gånger större än solen får slut på väte och helium.
På under en sekund kollapsar stjärnan och blir flera miljarder grader varm. Stjärnan exploderar och slungar ut materia i universum.
Supernovor uppstår när en tung stjärna har använt allt sitt bränsle och faller samman.
Kollapsen leder till en motriktad reaktion som sliter av stjärnans yttersta gasskikt och sänder ut stora mängder gamma- och röntgenstrålning samt massor av hög energipartiklar i universum.
