Solen kan inte väckas till liv igen efter att den har slocknat om cirka fem miljarder år.
I sin dödskamp kommer den först att utvidgas till en röd jätte, som fortfarande har fusion i sin kärna, och därefter falla ihop till en så kallad vit dvärg.
Den vita dvärgen skickar ut strålning på grund av sin inre värme, men har ingen fusion. Därmed är det i praktiken en död stjärna.
När solen (1) dör sväller den upp till en röd jätte (2) och avger en planetarisk nebulosa av materia (3). Kvar blir en så kallad vit dvärg (4), utan fusion i sitt inre.
I mycket sällsynta fall är det dock möjligt för andra typer av döda stjärnor att vakna igen, men det kräver en kosmisk lyckträff.
2017 observerade astronomer en återupplivning i Vintergatans tätbefolkade kärna, när en neutronstjärna drog till sig bränsle från en röd jättes stjärnvind.
Neutronstjärnor är precis som vita dvärgar döda stjärnor, men tyngre. I det här fallet var neutronstjärnan cirka 25 gånger så tung som solen. När den hade sugit i sig tillräckligt mycket bränsle vaknade den plötsligt till liv med ett kraftigt sken av röntgenstrålning, som uppfångades av satelliten INTEGRAL.
Detsamma kommer inte att hända solen, men den kan däremot ge liv åt andra stjärnor. När den övergår från sin nuvarande stabila fas till att bli en röd jätte kommer den att kasta en massa materia i ett moln, en så kallad planetarisk nebulosa.
En planetarisk nebulosa, som krabbnebulosan på bilden, är arvet efter en död stjärna. Nebulosan är fylld med grundämnen som skapades under stjärnans livstid.
Gravitationen gör att både överskott av väte och de tyngre grundämnena i nebulosan kan samlas och bli bränslet i nya stjärnor.