Hur vet man vad stjärnor består av?

Sedan 1857 har fysiker använt en metod kallad spektralanalys för att bestämma sammansättningen av stjärnans yttre lager. Metoden bygger på det faktum att ljuset skickas ut från stjärnans inre, ogenomskinliga lager. På sin väg mot jorden måste det passera genom stjärnans atmosfär. Där kommer alla ämnen i gasform, oavsett om det rör sig om grundämnen eller kemiska föreningar, att absorbera en mycket bestämd uppsättning våglängder.

Ljus med just dessa våglängder, som är karakteristiska för ett visst ämne, når därför inte fram till forskarnas teleskop. När ljuset från stjärnan skickas genom ett prisma uppstår det ett spektrum, alltså en presentation av samtliga färger (våglängder) i ljuset. Detta spektrum, som liknar färgerna i en regnbåge, är kontinuerligt bortsett från mörka linjer vid de våglängder där ett ämne i stjärnans yttre lager har absorberat den elektromagnetiska strålningen.

När stjärnljusets så kallade absorptionsspektrum analyseras, berättar de mörka linjernas exakta placering entydigt om sammansättningen av stjärnans atmosfär.

Läs mer om hur stjärnor uppstår.