Gåtfull stjärna blinkar på natthimlen

Just nu kan du se stjärnan Algol blinka på natten. Var 69:e timme avtar stjärnans ljusstyrka till bara 30 procent av sin normala nivå och är tillbaka vid sin fulla styrka tio timmar senare.

Namnet Algol betyder ”demonen” på fornarabiska och dess uppförande har gäckat astronomer sedan forntiden.

Förklaringen till fenomenet kom först 1782, då den engelske astronomen John Goodricke knäckte nöten. I själva verket är Algol inte en stjärna, utan två stjärnor. De kretsar runt varandra i så små banor att de inte kan åtskiljas ens med hjälp av teleskop.

Sett från jorden skuggar de två stjärnorna varandra växelvis och vi uppfattar en varierande ljusstyrka eftersom den ena stjärnan lyser betydligt starkare än den andra.

Astronomer mäter ljusstyrkan över tid och kan därmed exempelvis beräkna stjärnornas diameter och vikt.

Stjärndans får ljuset att blinka

När stjärnorna korsar varandra ändras ljusstyrkan eftersom ljuset från Algols vita stjärna är 20 gånger så kraftfullt som den röda stjärnans ljus.

Stjärnornas lek ger ny kunskap

De kretsar runt varandra i så pass små banor att de inte går att åtskilja ens med teleskop.

Samtidigt pekar jordens siktlinje rakt mot stjärnornas omloppsplan, vilket gör att de kan stå både framför och bakom varandra sett från oss.

Eftersom de två stjärnorna skiljer sig åt avsevärt i ljusstyrka faller den totala ljusstyrkan markant när den svagare stjärnan befinner sig framför den ljusstarka och därmed skuggar ljuset.

När den svaga stjärnan har passerat syns det totala ljuset igen.

Undersökningen av ljusets variation över tid för stjärnor som Algol ger kunskap om stjärnornas fysik som inte kan uppnås genom undersökningar av enstaka stjärnor.

Den tid som det tar för den ena stjärnan att passera den andra avslöjar stjärnans diameter, medan den totala varaktigheten av omloppet ger astronomerna en klar uppfattning om deras vikt.

Observera stjärndansen i september

Algol tillhör stjärnbilden Perseus. Den befinner sig nedanför Cassiopeia och kan ses på den östra himlen under september. Variationen i ljusstyrka är så pass stor att den är synligt för blotta ögat.

För bäst upplevelse kan etraktaren jämföra Algol med dess grannstjärnor: När ljusstyrkan är normal motsvarar den nästan den hos Alfa Persei (som befinner sig snett ovanför Algol), medan dess lägsta ljusstyrka är en aning svagare än stjärnan Epsilon Persei (som återfinns vänster om Algol).