Demonstjärnan leker med ljuset

I september kan uppmärksamma åskådare se demonstjärnan Algol blinka i natten. Det djävulusiska beteendet utgörs av att stjärnan faller till en ljusstyrka på bara 30 procent var 69:e timme, varefter den tio timmar senare kommer tillbaka till normal nivå – en mycket kort variation för en stjärna.

Namnet Algol betyder demonen på arabiska, och dess beteende förbryllade länge astronomerna.

Förklaringen på fenomenet kom först 1782, då den dövstumme och självlärde engelske astronomen John Goodricke knäckte gåtan.

Algol är i själva verket nämligen inte bara en stjärna, utan två.

Stjärnornas lek ger ny kunskap

De kretsar runt varandra i så pass små banor att de inte går att åtskilja ens med teleskop.

Samtidigt pekar jordens siktlinje rakt mot stjärnornas omloppsplan, vilket gör att de kan stå både framför och bakom varandra sett från oss.

Eftersom de två stjärnorna skiljer sig åt avsevärt i ljusstyrka faller den totala ljusstyrkan markant när den svagare stjärnan befinner sig framför den ljusstarka och därmed skuggar ljuset.

När den svaga stjärnan har passerat syns det totala ljuset igen.

Undersökningen av ljusets variation över tid för stjärnor som Algol ger kunskap om stjärnornas fysik som inte kan uppnås genom undersökningar av enstaka stjärnor.

Den tid som det tar för den ena stjärnan att passera den andra avslöjar stjärnans diameter, medan den totala varaktigheten av omloppet ger astronomerna en klar uppfattning om deras vikt.

Observera stjärndansen i september

Algol tillhör stjärnbilden Perseus. Den befinner sig nedanför Cassiopeia och kan ses på den östra himlen under september. Variationen i ljusstyrka är så pass stor att den är synligt för blotta ögat.

För bäst upplevelse kan etraktaren jämföra Algol med dess grannstjärnor: När ljusstyrkan är normal motsvarar den nästan den hos Alfa Persei (som befinner sig snett ovanför Algol), medan dess lägsta ljusstyrka är en aning svagare än stjärnan Epsilon Persei (som återfinns vänster om Algol).