Vad är solfläckar?

Temperaturen på solens yta är cirka 5500 grader. En solfläck är mellan 1500 och 2000 grader kallare, och därför ser den ut att vara mörkare än omgivningen. De relativt kallare områdena är ett resultat av den magnetiska aktiviteten på solen. En stor del av materian på ytan utgörs av elektriskt laddade atompartiklar, och de både påverkas av och alstrar själva magnetisk aktivitet. En solfläck kan uppfattas som änden på ett rör, som består av magnetiska fältlinjer – det vill säga elektriskt laddade partiklar, som rör sig i cirkelrörelser. När ett sådant rör mynnar ut på solens yta håller det materia borta, genom att magnetfälten tvingar laddade partiklar på avvägar. Eftersom det är materian som står för värmetransporten kommer det upp mindre värme till solfläckarna än på andra ställen. En stor del av den våldsamma aktiviteten på solen beror på att den inte roterar som en stel kropp (nära ekvatorn är rotationstiden 25 dygn, medan det vid polerna tar 35 dygn). Detta leder till att rören av magnetiska fältlinjer kan sno sig. Därmed anhopas den magnetiska energin, som plötsligt och explosivt kan fri-göras och resultera i enorma solfläckar, vissa lika stora som jorden. Det finns även ett samband mellan å ena sidan antalet solfläckar och jordens väder och klimat å den andra. Sambandet beror förmodligen på att solens magnetfält böjer av kosmiska partiklar på väg mot jorden, och dessa partiklar medverkar i samband med att molnen bildas i atmosfären. Den här mekanismen är dock långt ifrån kartlagd i detalj.