Se solljuset skina på natten

I september gör ett gigantiskt stoftbälte att solen lyser upp himlen – före soluppgång. Fenomenet kallas zodiakalljus och beror på att pyttesmå stoftpartiklar reflekterar ljuset från solen så att det kastas tillbaka mot jorden timmarna före gryning och visar sig som ett kägelformat ljussken i horisonten.

I september gör ett gigantiskt stoftbälte att solen lyser upp himlen – före soluppgång. Fenomenet kallas zodiakalljus och beror på att pyttesmå stoftpartiklar reflekterar ljuset från solen så att det kastas tillbaka mot jorden timmarna före gryning och visar sig som ett kägelformat ljussken i horisonten.

ESO

Om zodiakalljuset

Just nu går solen upp tidigt på morgonen, men faktum är att du kan njuta av solljuset redan några timmar före soluppgången. Den falska gryningen dyker upp i ett diffust lysande band som sträcker sig från den östra horisonten och långt upp på himlen.

För att du ska kunna se det måste himlen vara mörk och fri från dis och moln. Fenomenet kallas zodiakalljuset eftersom det följer Zodia­ken, det vill säga djurkretsen. Zodiaken följer ekliptikan som är den bana där solsystemets plan skär vår natthimmel.

För tillfället sträcker sig zodiak­alljuset över det område där du hittar stjärnbilderna Kräftan, Tvillingarna och Oxen.

Solljus passerar jorden och träffar stoftpartiklar som kastar tillbaka ljuset mot oss. De gula pilarna anger solljuset.

© Thomas Schou

Rymdstoft ger glöd åt himlen

Zodiakalljus är solljus som reflekteras av ett tunt moln av stoftpartiklar i solsystemets bana. Eftersom solsystemet i princip är platt går det att se reflektionen som ett smalt, lysande band på natthimlen. Bandet lyser som starkast i riktning mot solen, det vill säga mot öst före soluppgång och mot väst efter solnedgång.

Reflektion på morgonen

Reflektion på kvällen

Egentligen uppstår fenomenet både före soluppgång och efter solnedgång, men vintertid är det störst chans att se det på morgonen då vinkeln mellan ekliptikan och horisonten är stor.

På våren är det tvärtom: Då står ekliptikan lodrätt mot horisonten på kvällen och därför syns fenomenet bäst i väst timmarna efter det att mörkret har fallit.

På sommaren är vinkeln mellan ekliptikan och horisonten liten både på morgonen och kvällen, och dessutom är himlen så pass ljus att zodiakalljuset inte går att se.

Guide till zodiakalljuset

© Shutterstock

SÅ GÖR DU

Var och när?

Observera fenomenet från en mörk plats. Bäst är att välja en östvänd kust, som är fri från ljusföroreningar och artificiella ljuskällor vilket annars kan dränka det kosmiska ljuset. Det är också bra att stå på en höjd där utsikten mot den västra horisonten är fri.

Synbarhet?

Om du vill ta bilder av zodiakalljuset ska du använda ett vidvinkelobjektiv med kort brännvidd – exempelvis ett 14-millimetersobjektiv – för att få ett stort bildfält. Använd även ett stativ så att du kan exponera i 10-30 sekunder utan skakningar.