Forskargruppen tror att denna islava huvudsakligen består av vatten blandat med antifrostmedel som ammoniak eller metanol.
"Det är fortfarande svårt att föreställa sig att det är flytande, eftersom det är så kallt", förklarar Kelsi Singer för tidningen The Guardian.
"Genomsnittstemperaturen på Pluto är omkring 40 Kelvin (-233 grader Celcius, reds. anm.), så det är nog ett slaskigt material, eller så kan det vara solitt, precis som en glaciär som är solid men ändå kan flyta."
Isvulkaner bröt ut nyligen
Singer och hennes kolleger har undersökt och analyserat bilderna från New Horizons tur förbi Pluto, och de har speciellt fokuserat på ett område som ligger sydväst om den enorma nitrogenglaciären Sputnik Planitia.
Där ligger de två bergen, Wright Mons och Piccard Mons, som båda länge har misstänkts vara vulkaner.
Området täcker faktiskt ett större antal isvulkaner, där några är upp emot 7 000 meter höga och 10 till 150 kilometer breda.
Forskarna från Southwest Research Institute tror att vulkanerna har uppstått genom att flytande materia har pressat sig upp från berggrunden och format en kupol på toppen, där islavan har flutit ut.
Till skillnad från andra platser på Pluto är detta område i stort sett fritt från kratrar, vilket vittnar om att ytan har formats relativt nyligen.
Forskarna uppskattar att området inte är mer än en till två miljarder år gammalt, och att några av områdena har formats för bara 200 miljoner år sedan.
Eftersom Pluto är så kall, borde islavan inte alls kunna röra sig. Därför kan Plutos steniga kärna vara varmare än man tidigare har antagit.
Singer och hennes kolleger arbetar nu på att hitta en förklaring till vad som kan ha fått dessa vulkaner att bryta ut.
"Den kryovulkaniska aktiviteten i detta område måste vara relativt nytt i Plutos historia och kan indikera att Plutos inre struktur har restvärme eller mer värme än vi hittills har antagit, för att driva en sådan kryovulkanisk aktivitet", säger Kelsi Singer till Sci-News.com.