En meteoritkrater ser alltid tom ut, men det råder ju inga tvivel om att det har krävts enorma stenar för att skapa den stora kratern, så man kan förvisso undra vart själva meteoriten har tagit vägen.
Förklaringen hänger i hög grad ihop med storleken av meteoriten, och den energi som utvecklas vid kollisionen med jorden.
Är meteoriten inte särskilt stor och dessutom uppbyggd av ett stabilt material som järn eller sten, överlever den ofta nedslaget. Under årens lopp har man samlat in tusentals sådana stenar från himlen, varav många kan ses på museer.
Gigantisk meteorit slog ned i Arizona för 50 000 år siden
I sällsynta fall träffas jorden av större meteoriter med en massa på flera ton. Kollisionen är naturligtvis mycket våldsam, och den slutar i regel med att meteoriten sprängs i flera bitar eller kanske till och med förångas helt.
De mycket stora meteorstenarna hör till sällsyntheterna, och det går lyckligtvis flera tusen år mellan de gånger då jorden träffas av verkligt stora meteoriter, men det skedde för cirka 50 000 år sedan i Arizona.
Barringerkratern
Den 50 meter stora meteoriten som landade i Arizona hade en massa på cirka 300 000 ton. Meteoriten hade en hastighet på drygt 40 000 kilometer i timmen när den slog ned på jorden.
Vredefortkratern
Väldigt stora meteoriter, som den som för två miljarder år sedan skapade den 380 kilometer breda Vredefortkratern i Sydafrika, pressade sig troligen hela vägen genom jordskorpan och sjönk ned i det mjuka, underliggande skiktet – den så kallade manteln.
Meteoritnedslaget i Arizona utvecklade energi som motsvarar 2,5 miljoner ton TNT eller samma som 150 Hiroshimabomber.
Det bildades en krater med en diameter på drygt en kilometer.
År 1928 beräknade astronomen F R Moulton att nedslagsenergin hade varit så stor att meteoriten hade förångats helt.
I dag anser man att Moulton i stort sett hade rätt. De nyaste datorsimuleringarna visar att meteoriten nästan hade smält, innan den nådde ytan, och att den därefter spreds som en fin dimma av metallpartiklar ut över landskapet.
För ett par miljarder år sedan träffades jorden av ett par asteroider av kilometerstorlek. Här var nedslagen så våldsamma att asteroiderna blev fullständigt pulvriserade. Metallerna från dem blandades upp med de underliggande berglagren.
I dag bedrivs inkomstbringande gruvdrift på de ställen där asteroiderna föll ned.