Kollisionerna skapar ett friktionsmotstånd, som värmer upp meteorerna och skalar av deras yttre skikt i en explosiv process som kallas ablation.
Stjärnfall är glödande plasma
När ytan avdunstar krymper meteorerna. Värmen och de frigjorda gaserna bildar en glödande plasma som bildar lysande spår på himlen.
Beroende på meteorens storlek kan ljuset ses som stjärnfall eller som större eldklot som avger ett tydligare och längre varaktigt ljus.
Trots att meteorerna brinner upp i atmosfären försvinner de inte helt.
Så fort gaserna svalnar bildas mikroskopiska dammpartiklar med en diameter på mellan tolv och 700 mikrometer. Dammet stänker ner över jorden och forskarna uppskattar att cirka 5 200 ton meteordamm träffar jorden varje år.
Meteordammet påverkar jordens atmosfär och medverkar bland annat till att regnmoln bildas.
Meteoritnedslag är sällsynta
Varje år tränger cirka 10-50 synliga meteoriter igenom atmosfären och ända ner till ytan utan att pulvriseras. Två tredjedelar av meteoriterna hamnar dock i havet, medan en fjärdedel träffar öde och obebodda områden.
Dessutom sker hälften av nedslagen på natten, och därför är observationer av meteornedslag extremt sällsynta, precis som antalet rymdstenar som faktiskt återfinns.
