Merkurius i retrograd 2022
Dina meddelanden går inte fram och små gupp på vägen förvandlas till oöverstigliga berg.
Anledningen är, enligt astrologer, att Merkurius – sett från jorden – under en kort tidsperiod rör sig i motsatt riktning över himlen.
Det återkommande fenomenet kallas Merkurius retrograd och nästa gång det inträffar är den 14 januari 2022 och varar då i cirka 21 dagar.
Senast Merkurius retrograd inträffade var mellan den 27 september och 18 oktober 2021.
Men varför ser solsystemets innersta planet ut att byta kurs – och stämmer det verkligen att Merkurius i så hög grad kan påverka livet på jorden?
Merkurius retrograd beror på omkörning
Merkurius bana är i själva verket helt oändrad, trots att Merurius går i retrograd.
Fenomenet är en optisk villa som uppstår som en naturlig konsekvens av att planeter kretsar runt solen i olika avstånd och med olika hastigheter, men i samma riktning.
Merkurius färd runt solen varar 87,97 dagar, medan jorden tar ett varv på 365,26 dagar. Därför kör Merkurius om jorden cirka fyra gånger om året.
Alla planeter kretsar moturs runt solen, men under ett par veckor med knappt fyra månaders mellanrum ser Merkurius ut att röra sig medurs.
Tre punkter är centrala för att förstå Merkurius retrograd:
- Jordens position
- Merkurius position
- Kulissen – himmelssfären
Illusionen uppstår därför att vi från jorden observerar Merkurius framför en kuliss av stjärnor – himmelssfären – som på grund av rymdens enorma avstånd ligger som fixpunkter på natthimlen.
Solsystemets samtliga planeter är i retrograd
Retrograd är i själva verket inget speciellt fenomen.
Andra planeter är också retrograd – exempelvis Mars med drygt två års mellanrum – precis som även jorden kan vara i retrograd i relation till andra planeter.
Se hur Mars retrograd utvecklades 2020
Merkurius retrograd är i stort sett omöjligt för stjärnskådare att observera direkt, eftersom solen alltid utgör en bländande kuliss från jorden sett.
Mars är däremot lättare att observera.
Så fick Merkurius retrograd ditt dåliga rykte
Retrograd-fenomenet vållade tidiga astronomer huvudbry, och ledde bland annat till att den grekiske vetenskapsmannan Ptolemaios uppfann sina komplexa blomformade planetbanor.
Sedan Kopernikus på 1500-talet föreslog den heliocentriska världsbilden med solen som centrum, har astronomer emellertid vetat att Merkurius i retrograd inte är mer än en illusion.
Skälet till att Merkurius bana får skulden för så mycket olycka är att retrograd-fenomenet på 1700-talet noterades i böndernas almanackor.
Oväder och extrema företeelser kopplades därför slumpmässigt ihop med perioder då Merkurius var i retrograd.
Sedan letade tolkningen sig in i astrologin och tidningarnas horoskop, som i dag rekommenderar att inga viktiga beslut fattas under de drygt 60 dagar om året som Merkurius går i retrograd.
Logiken sägs vara att Merkurius massa drar i kroppens vätskor, så att exempelvis nervbanor i hjärnan rubbas, precis som månen drar tidvattnet på jorden.
För att sätta Merkurius påstådda effekt i perspektiv är planeten bara lite större än månen, men befinner sig 80 miljoner kilometer bort, medan månen är cirka 380 000 kilometer bort.
Även om månen drar jordens tidvatten, så är attraktionskraften mellan ett föremål på 100 kilo och en människa tio meter bort 100 gånger större än månens attraktionskraft.
Rent fysiskt påverkar gravitationskraften från solsystemets innersta planet alltså ingenting mät– eller märkbart på jorden.