Planeten Merkurius
Planeten Merkurius är den planet i solsystemet som ligger närmast solen. Merkurius yta är en öde och karg stenöken täckt av kratrar.
På dagen kan temperaturen på Merkurius yta nå upp till 430 grader, men på natten faller den till minus 170. Det beror på att Merkurius inte har någon atmosfär som håller kvar värmen när solen går ned. Vid polerna ligger temperaturen alltid under minus 90 grader.
Merkurius är den minsta planeten i solsystemet och planeten är bara lite större än vår måne.
Ändå har Merkurius den största metallkärnan av alla planeterna i solsystemet. Kärnan utgör 75 procent av radien och 42 procent av den totala volymen. Orsaken kan eventuellt vara att planeten tidigt i sin historia kolliderade med en liten planet eller en stor asteroid, som skalade av en stor del av skorpan.
Merkurius roterar så långsamt runt sin axel att dess dygn är 176 dagar på jorden, medan dess år bara är 88 dagar.
Merkurius har den största metallkärnan av alla planeter.
Merkurius yta är fylld med kratrar
Merkurius är en stenplanet precis som jorden, men ytan är öde och karg.
Det förekommer varken jordskalv eller vulkanutbrott på Merkurius och eftersom det inte heller finns någon atmosfär som skapar vind eller regn har meterokratrarna inte jämnats ut med tiden.
Merkurius yta är därför ärrad av kratrar precis som jordens måne.
Merkurius har inte själv några månar. Alla andra planeter i solsystemet, förutom Merkurius och Venus, har minst en, och Jupiter som har flest månar har 67 stycken.
Merkurius är en stenplanet som jorden, men ytan är karg, öde och fylld med kratrar – som månens.
Merkurius har inga årstider
Merkurius har inga årstidereftersom planetens rotationsaxel i stort sett inte lutar. I gengäld är dess bana runt solen mer ellipsformad än någon av de andra planeternas. När Merkurius är längst bort från solen är den 1,5 gånger längre bort än när den är närmast.
Merkurius kan då och då ses från jorden vid soluppgång och solnedgång, men då den står mycket nära solen på himlen kan den vara svår att få syn på.
Två sonder har besökt planeten Merkurius
Hittills har två sonder besökt Merkurius. Den första var den amerikanska Mariner 10, som flög förbi Merkurius tre gånger under 1974 och 1975.
Den andra var Messengersonden, som också var amerikansk. Den nådde fram till Merkurius 2008 och lade sig i omlopp runt planeten 2011.
Efter att Messengersonden hade legat i omlopp runt Merkurius i fyra år störtade den kontrollerat ned på planeten den 20 april 2015. Det var första gången som Merkurius fick besök av ett objekt skapat av människor.
År 2017 tog rymdorganisationen ESA över stafettpinnen och fortsatte utforska Merkurius, när de skickade i väg dubbelsonden Bepi-Colombo. Den väntas anlända till Merkurius 2024.
Nasas rymdsond Messenger låg i omlopp runt Merkurius mellan 2011 och 2015.
Spår av vatten på Merkurius
Även om Merkurius är granne med solen och kan uppvisa en yttemperatur på över 400 grader ligger ett flertal kratrar på planetens poler i konstant skugga. Och enligt Nasa kan dessa kratrar mycket väl gömma fruset vatten.
Jordbaserade teleskop visade redan på 1990-talet att områden nära Merkurius poler var kraftigt reflekterande, vilket är karakteristiskt för just is. Men Nasas Messengersond levererade det slutgiltiga beviset för att polernas reflekterande områden exakt matchar de permanent mörklagda kratrarna.
Forskare från Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory är dock fortfarande försiktiga med att dra slutsatsen att kratrarna faktiskt innehåller is – som i så fall måste täckas av ett skyddande ytlager som håller isen konstant nedkyld.
Jätteravin – Great Valley – på Merkurius.
Merkurius krymper
Solsystemets minsta planet Merkurius blir mindre och mindre. En nyupptäckt jätteravin på Merkurius – Great Valley – visar med all tydlighet hur branta bergssluttningar skjuter i vädret i takt med att planeten krymper.
”Det beror på den globala hopdragningen av den krympande planeten, som bara består av en platta", säger filosofie doktor Thomas Watters från Smithsonian National Air and Space Museum som gjorde upptäckten.
Watters gjorde en topografisk bildanalys av Merkurius, som avslöjade den 1 000 kilometer långa, 400 kilometer breda och 3,2 kilometer djupa dalen.
Great Valley har uppstått eftersom Merkurius stora metallkärna långsamt kyls ned. Det gör att planeten drar ihop sig och får stenskorpan att resa sig från ytan på vissa ställen. Fenomenet har så småningom skapat jätteravinens branta sluttningar.
Till skillnad från jorden består Merkurius endast av en kontinentalplatta och därför kan ytan bara röra sig uppåt och inte i sidled.
I dag vet man att Merkurius yta har dragit ihop sig med cirka 14 kilometer sedan stenplaneten föddes för cirka 4,6 miljarder år sedan.
Följ den fortskridande förfiningen av bildanalysen här: