"Du kommer aldrig känna vinden i ditt hår. Du kommer inte höra ljudet av att gå på snö. Du kommer inte att höra fåglarna kvittra utanför."
De dramatiska orden kom från Bas Lansdorp. 2012 fångade den nederländska entreprenören världens uppmärksamhet när han lanserade sitt storskaliga projekt, Mars One.
Han ville skicka människor till Mars redan år 2023.
Och till skillnad från alla tidigare tillkännagivna planer för bemannade Marsuppdrag fanns det ingen hemresa planerad.
Besättningen skulle helt enkelt vara tvungna att stanna på Mars – det var anledningen till att de aldrig mer skulle känna vinden och höra fåglarna.
Nederländarens vilda vision skiljde sig också på andra avgörande punkter.
För det första skulle kolonisterna som färdades de 55 758 006 kilometerna till den röda planeten inte vara professionella astronauter utan "vanliga människor" som kunde skicka in ansökningar och sedan få bevisa sitt värde under en lång urvalsprocess.
Idén inspirerades av dokusåpan Big Brother.
För det andra hade Bas Lansdorp en helt annan uppfattning om hur han och hans tiomansföretag skulle finansiera serien av kostsamma rymduppdrag till Mars som skulle krävas för att bygga en permanent koloni på planeten.
Allt skulle streamas. Idén är inspirerad av dokusåpan Big Brother, där en grupp människor är inlåsta i ett hus som övervakas av kameror dygnet runt.
VIDEO: Mars One fick stöd av Nobelpristagaren
Det är med stora armrörelser och uttalanden från en nobelpristagare som Mars One i videon här tillkännager planen om att skicka människor till Mars på en enkelbiljett.
Tittare runt om i världen skulle helt enkelt kunna följa Marskolonisternas liv på nära håll.
Förhoppningen var att streamingframgången skulle bli så stor att alla nödvändiga pengar kunde samlas in för uppdragen till Mars och underhållet av kolonin på planeten.
Från början öppnade Mars One upp för alla och alla – mot en avgift – att skicka in en ansökan om att bli en av de utvalda att flyga till Mars och etablera en koloni.
Och intresset var uppenbarligen stort. Hösten 2013 meddelade Mars One att de hade fått in 202 586 ansökningar från personer i 140 länder, och att en lång urvalsprocess nu kunde påbörjas.
Men sedan började den imponerande fasaden spricka, och frågorna dök upp: Kommer de någonsin att åka?
Kritiker stod på kö
När Mars One lanserades svämmade media över av positiva omnämnanden av det ambitiösa projektet – men sedan kom kritiken.
En efter en ställde sig forskare, ingenjörer och flygexperter över hela världen frågande till projektet och ansåg att det var orealistiskt och oetiskt.
Listan över brister och fallgropar blev snabbt lång.
Innan han grundade Mars One var nederländaren Bas Lansdorp involverad i företaget Ampyx Power, som utvecklade vindenergiteknik.
För det första innehåller atmosfären på Mars inte syre, och Mars One hade inte tagit tillräckligt med hänsyn till detta i utformningen av basen som kolonisterna skulle leva på. Allt tydde på att de helt enkelt skulle dö genom kvävning, löd den skarpa kritiken.
Samtidigt menade rymdfartsexperter att deltagarna löpte stor risk att dö av törst eftersom det ännu inte var bevisat att vi hade tekniken redo för att rena och återvinna vatten, både för att dricka och för bevattning av växter.
Och om odlingen av de planerade grödorna skulle misslyckas riskerade de boende att svälta ihjäl.
En annan punkt som kritiserades var att kolonisterna kunde få lungsjukdomar om de fick in det ultrafina dammet från Mars atmosfär i lungorna.
Psykologer kritiserade Mars One från en annan vinkel: Ett envägsuppdrag sätter en enorm mental press på deltagarna. Det finns en risk för depression över att förlora kontakten med vänner och familj på jorden.
Det skulle också utgöra en avsevärd psykologisk börda om en kolonist skulle känna sig tvungen att reproducera sig med en lagkamrat.
2014 sågade experter från Massachusetts Institute of Technology projektet med hjälp av en detaljerad, kritisk genomgång av de olika delarna i uppdraget.
Och 2015, när en av de sökande kallar Mars One för en stor bluff, verkar det som att projektet är dömt att misslyckas.
Mars One stötte på många tekniska och ekonomiska svårigheter. I december 2016 beslutade Bas Lansdorp slutligen att skjuta upp lanseringen av de första kolonisterna till 2031.
Grundaren kämpade desperat för att få in mer kapital och hävdade flera gånger att han nu var i färd med att göra en affär med en ny investerare som kunde rädda Mars One.
Men Lansdorp lyckades inte, och i februari 2019 var det hela över: Mars One försattes i konkurs.
Trots att projektet är formellt nedlagt har dock Bas Lansdorp tydligen inte gett upp. Mars Ones hemsida är fortfarande öppen och här uppmanas folk att ansöka om de är intresserade av en resa utöver det vanliga.
Det enda de behöver göra är att skicka ett mejll.