Månen roterar runt sig själv i precis samma takt som jorden. Därför vänder den alltid samma sida mot vår planet.
Alldeles exakt behöver månen 27,3 dygn för att göra ett varv runt jorden och lika lång tid för att snurra ett varv runt sin egen axel.
Fenomenet, som förekommer hos de allra flesta månar i solsystemet, kallas bunden rotation.
Jordens tyngd har låst fast månen
För miljarder år sedan ...
... befann sig månen närmare jorden än nu och roterade snabbare runt sig själv. På grund av det ringa avståndet rev och slet gravitationen från jorden i månen så att den med tiden buktade ut och blev något ellipsformad.
Deformationen fungerade ...
... som ett slags broms, och dämpade månens rotation under tidens gång. Jordens gravitation hakade så att säga tag i den ellipsformade utbuktningen, som hade uppstått på månens yta.
Under miljarder av år ...
... bromsades månens rotation gradvis så att utbuktningen – eller den tunga sidan av månen – alltid vetter mot jorden. Därmed låstes månen till slut helt fast vid jorden i det som kallas bunden rotation.
I en fjärran urtid var månen närmare jorden och roterade fortare, men så småningom deformerades månen av tidvatten-krafterna. Jordens gravitationsspåverkan fungerade som en broms som fick månen att gradvis rotera långsammare tills den slutligen låstes fast i förhållande till vår planet.
... fortfarande lite klurigt att förstå? Här får du den animerade förklaringen:
Framsidan har hav av lava, baksidan högland
Från jorden kan vi se cirka 59 procent av månens yta, och den sida som vetter mot oss ser väldigt annorlunda ut än månens baksida. Den synliga sidan präglas av stora, mörka områden som kallas hav men består av slätter av stelnad lava. Baksidan däremot utgörs i stort sett enbart av högland och ojämn terräng. Där är månskorpan – det vill säga månens ytskikt – betydligt tjockare än på framsidan.
Sovjetisk sond plåtade baksidan
Månens dolda baksida fotograferades första gången 1959 av den sovjetiska månsonden Luna 3. De första människorna som såg månens baksida i verkligheten var astronauterna Frank Borman, Jim Lovell och William Anders, som rundade månen under Apollo 8-färden 1968.
Pluto och Charon roterar perfekt ihop
Dvärgplaneten Pluto och dess största måne, Charon, har en extremt bunden rotation och båda kretsar kring en gemensam tyngdpunkt. Till skillnad från jorden och månen, där det bara är månen som alltid visar sig från samma sida, vänder även Pluto alltid samma sida mot Charon.