Kom nära månens kratrar och slätter

Jorden ligger inte i mitten av månens bana. Och banan är inte heller cirkelformad. Banan är i själva verket ellipsformad och jorden befinner sig strax bredvid ellipsens mitt.

Orsaken till denna skevhet är att månen inte förflyttar sig med samma hastighet som den med vilken den faller mot jorden.

På en punkt i sin bana får månen upp farten och rör sig därför bort från jorden. Jordens gravitationskraft drar dock i den så att den förlorar fart.

Till slut blir hastigheten så låg att månen faller tillbaka mot jorden. På vägen får jordens gravitationskraft månen att accelerera. När månen rundar jorden har den fått upp farten igen så att den kan röra sig bort från jorden.

När månen är närmast jorden i denna månatliga cykel upptar den cirka 14 procent större plats på himlen än när den befinner sig på den mest avlägsna punkten i sin bana. Därför har du chansen att med en helt vanlig kikare närstudera dess yta som är fylld av meteoritkratrar, bergskedjor, raviner och slätter.

Rikta blicken mot kanten av månens upplysta sida där kratrar och berg kastar långa skuggor som får dem att framträda tydligt.

Månen föddes med en smäll

4,5 miljarder år – så gammal är månen. Däremot vet astronomerna fortfarande inte exakt hur jordens följeslagare föddes.

De flesta menar att månen bildades när ett föremål stort som Mars kolliderade med den unga jorden och rev loss en stor bit av vår planet.

Det finns dock andra teorier som förklarar hur jorden fick sin måne. En teori är att de bildades samtidigt i den så kallade protoplanetariska skivan.

En annan är att jordens gravitation har fångat in månen.

Efter andra världskriget utvecklade de två supermakterna – USA och Sovjetunionen – raketteknik för att kunna skicka missiler mot varandra.

Med tiden upptäckte de två nationerna att tekniken också kunde ta dem ut i rymden. Maktdemonstrationen kulminerade i en månkapplöpning som Sovjetunionen ledde i många år, men som USA vann 1969.

Tillbaka till månen

Efter en period med få expeditioner till månen har rymdfartsorganisationerna på senare år återigen fått upp ögonen för vår granne.

Den här gången är USA och Ryssland inte ensamma. Bara under 2020–2021 planeras cirka 19 expeditioner till månen.

Utöver nationer som Kina och Japan vill även flera privata månfarare vara med i spelet.

Den amerikanska rymdfartsorganisationen Nasa har dock kommit längst i sina månplaner.

Där arbetar ingenjörer just nu med att bygga en bas som inom det kommande decenniet ska kretsa runt månen.