Avståndet till månen mäts genom att man sänder en laserstråle mot en av de tre speglar som astronauter från Apolloexpeditionerna lämnade kvar på månen under åren 1969–1972. Exaktheten i avståndsbestämningen var i början omkring tre centimeter, men tack var förbättrade detektorer närmar vi oss nu en exakthet på några millimeter.

Laserstrålen skickas från teleskop på jorden och man måste sikta mycket exakt för att träffa en av de tre speglarna. Ekot från månen är mycket svagt, mindre än en foton i sekunden, så det krävs avancerad elektronik för att urskilja ekot från bakgrundsbruset. Mätningarna har visat att månen rör sig bort från jorden med en hastighet på 3,8 centimeter om året. Detta är en naturlig följd av tidvattenskrafterna, som samtidigt bromsar jordens rotation. Intressantare är dock att dessa mätningar samtidigt bekräftar att månen i sin bana noga följer Einsteins allmänna relativitetsteori.

Lasermätningarna har nu uppnått en så hög grad av precision att man i ett nytt projekt börjat undersöka frågor om själva rummets natur och antalet rumsdimensioner. Finns det fler än de tre välkända rumdimensionerna, så kommer de nämligen att innebära några mycket små avvikelser i månens bana, som man nu kan observera.