Jorden kan ha haft två månar för mer än fyra miljarder år sedan. Den idén lades fram 2011 av den norsk-amerikanske rymdforskaren Erik Ian Asphaug och hans schweiziske kollega Martin Jutzi.
De två månarna kan ha existerat i ett par miljoner år, tills de kolliderade med varandra och blev till en måne.
Kollisionen kan förklara varför de båda sidorna av vår nuvarande måne har så olika geologi.
Jorden kan ha haft två månar som slogs ihop till den vi har i dag.
Månen bär spår av en kollision
Två rymdforskare modellerade 2011 hur höglandet på månens baksida uppstod genom att en cirka tre gånger mindre måne krockade med den och plattades till.
Kollisionen förde ett magmahav, rikt på kalium, fosfor och sällsynta jordartsmetaller till framsidan av månen, där det stelnade till ett lavaland.
Förutom månen, som kretsar runt jorden, får vi ofta besök av så kallade kvasimånar, som är asteroider i omlopp runt solen. Eftersom deras omloppsbanor påminner om jordens stannar de bara i vår närhet under en kortare period.
Just nu är kvasimånen Kamo'oalewa den mest stabila.
Den så kallade kvasimånen Kamo'oalewa följer jorden i dess omlopp runt solen – under en period.
Kvasimånen upptäcktes 2016 och är omkring 50 meter i diameter. Kamo'oalewa har följt jorden åt i 500 år och kommer att stanna i kvar 300 år till.
