Komet

Kometer strålar över himlen

Kometer består främst av is, koldioxid och andra frusna gaser. De flesta kometer tros komma från Oorts kometmoln. Forskare anser att Oorts kometmoln är ett sfäriskt moln av ett otal små objekt av is som omger vårt solsystem. De tror att den tätaste delen av Oorts kometmoln är löst bunden till vårt solsystem och därför tenderar att påverkas av gravitationskrafterna i solsystemet. Forskarnas teori är att dessa krafter ibland river loss kometer från Oorts kometmoln och sänder in dem i det inre solsystemet. Gå på upptäcktsfärd och ta del av våra artiklar om kometer och andra himlakroppar.

Kända kometer

Flera kända kometer har ibland passerat så pass nära jorden att vi har kunnat se dem från marken. De två mest kända kometerna är Halleys komet och Hale-Bopp.

Halleys komet

Halleys komet är den första kometen som erkänts vara periodisk. Detta innebär att kometen är synlig från jorden med blotta ögat ungefär vart 75:e år. Förra gången Halleys komet gick att se var 1986, och det är därför möjligt att se den igen 2061. Halleys komet är uppkallad efter den engelska astronomen Edmond Halley som upptäckte att kometen har observerats flera gånger genom historien. Halleys komet har skådats så långt tillbaka som 240 f.v.t.

Hale-Bopp

Kometen Hale-Bopp upptäcktes 1995 och var synlig för blotta ögat under hela 18 månader mellan 1996 och 1997. Hale-Bopp övertog rekordet från kometen C / 1811 F1, som var synlig i 260 dagar 1811. Astronomer tror att Hale-Bopp är upp emot 60 kilometer i diameter och den anses vara den senaste stora kometen som passerade jorden. Hale-Bopps nästa passage förbi jorden kommer att ske runt år 4385.
Hale-Bopp är uppkallad efter de två amerikaner - Alan Hale och Thomas Bopp - som oberoende av varandra upptäckte kometen den 23 juli 1995.

Kometens svans

Det mest ikoniska med en komet är den svans som den drar efter sig på natthimlen. Kometen har dock inte bara en svans utan två svansar – en dammsvans och en jonsvans. Båda svansarna uppstår när kometen rör sig nära solen. Här kan du lära dig mer om skillnaden mellan de bägge svansarna.

Dammsvans

Dammsvansen består av damm och kan bli upp emot tio miljoner kilometer lång. Dammet flyter bort från kometen eftersom isen i kometen avdunstar. Dammsvansen lyser inte på egen hand, men kan reflektera solens ljus och därför ser det ut som att svansen lyser. Dammsvansen är den del du kan se med blotta ögat.

Jonsvans

Jonsvansen består av gasatomer från den synliga atmosfären runt kometens kärna - den så kallade koman. Atomerna släpps och joniseras när de träffas av laddade partiklar från solens ultravioletta strålning. Det innebär att atomerna tappar en eller flera elektroner och i sin gasform skapar det plasma. Jonsvansen består således av plasma och har ofta ett blåaktigt sken. Svansen kan vara 100 miljoner kilometer lång och vänder alltid bort från solen oavsett vilken riktning kometen rör sig i.