Varför skiftar himlen färg?

När vi ser himlen som blå är det inte himlens färg vi ser utan istället en färg i solljuset som spridits av molekyler i atmosfären.

Solens ljus innehåller alla färger och upplevs därför som vitt. När ljuset passerar genom jordatmosfären träffar det syreoch kvävemolekyler som delar upp ljuset.

Molekyler sprider blått ljus på himlen

Blått är en av de mest kortvågiga färgerna i det spektrum som människoögat kan uppfatta.

Storleken på syre- och kvävemolekylerna, som är de mest framträdande beståndsdelarna i jordens atmosfär, gör att de sprider ljus med korta våglängder mest effektivt.

Därför är det solens blå ljus som främst delas upp och blir den dominerande färgen på himlen.

Gult och rött blir synligt vid solnedgång

Grönt ljus färdas mer ostört genom atmosfären, medan gult och rött ljus är långvågigt och sprids i princip inte alls.

När solen håller på att gå ned vid horisonten måste ljuset passera mer av atmosfären än när solen står högt på himlen.

Det betyder att ännu mer av det blå ljuset med korta våglängder sprids.

Kvar finns det röda, orange och gula ljuset som ofta ses vid solnedgången.

På natten finns det inget solljus som atmosfärens molekyler kan sprida – och därför är himlen helt svart om natten.

Solljusets spridning i atmosfären kallas för Rayleigh-spridning efter den brittiske fysikern lord Rayleigh som förklarade himlens blå färg år 1871.