Varför är tidvattnet högre på vissa ställen än andra?

Tidvattnet är ett fenomen som förekommer överallt på jorden men med mycket stora skillnader från plats till plats. Vid en del kuster varierar vattenståndet så mycket att de båtar som ligger förtöjda i hamnarna vilar på havsbottnen vid lågvatten och flyter normalt vid högvatten – på andra platser märker man ingen skillnad. Skillnaden i tidvattnets höjd beror först och främst på vattendjupet. När tidvattensvågen rör sig in mot kusten, pressas vattnet så att säga mer ihop på grunt vatten än på djupt. Ju grundare kusten är, desto högre kommer tidvattnet därför att bli. Skillnaden mellan hög- och lågvatten blir framför allt stor vid kuster, där tidvattensvågen tvingas igenom kanaler och snävare passager, eller där två vågor från olika hav stöter ihop. Tidvattenshöjden varierar dock inte bara från plats till plats utan även från dag till dag. Hög- och lågvatten – eller flod och ebb – beror på solens och månens dragningskraft på världshaven och jordens rotation runt sin egen axel. Skillnaden mellan hög- och lågvatten beror på hur nära månen är jorden, och hur dess bana löper i förhållande till solen. När månen står direkt över en viss plats på jorden, drar den så mycket i vattnet att detta stiger över sin normala nivå. Månens dragningskraft påverkar inte bara det vatten den står närmast utan även vattenmassorna på den motsatta sidan av jorden, där en annan våg sätts i gång. Därför har de flesta kuster i världen två högvatten och två lågvatten per dygn. Vid ny- och fullmåne – när sol och måne står på en rak linje i förhållande till jorden – förstärker deras dragningskrafter varandra så att skillnaden mellan hög- och lågvatten blir speciellt stor.