Fördelningen av landmassor på jorden sker med hjälp av plattektoniken – rörelser i jordens översta lager.
Plattektonikens viktigaste drivkraft är värmeströmningar i jordens inre som bland annat får de stora kontinentalplattorna att driva in under varandra och sjunka ned
i jorden.
Inget tyder dock på att plattektoniken favoriserar det ena halvklotet med landmassa framför det andra.
Kontinenternas omfördelning
För 200 miljoner år sedan
Nästan all jordens landmassa var samlad i superkontinenten Pangea. Huvudparten av landmassorna låg då på det södra halvklotet.
För 50–35 miljoner år sedan
Pangea bröts upp i mindre kontinenter, som vandrat var och en till sitt eller kolliderat till de konstellationer vi i dag kallar världsdelar.
Fördelningen förändras konstant. I dag har det norra halvklotet 39 procent land, att jämföra med enbart 19 procent på det södra halvklotet. Skruvar vi tiden 200 miljoner år tillbaka fanns dock jordens landmassor huvudsakligen på det södra halvklotet.
En ny rockad är på gång
Kontinentalplattornas rörelser tyder på att världsdelarna under de kommande 100 miljoner åren samlas på norra halvklotet till
superkontinenten Anea, som består av Nordamerika, Europa, Asien, Afrika och Australien.