Kosmisk strålning ger fler moln

Forskarna har länge vetat att jordens genomsnittstemperatur varierar i takt med den kosmiska strålningen från solen, och att detta troligen beror på att solaktiviteten påverkar uppkomsten av moln i atmosfären. Nu får teorin stöd av ett experiment som har utförts vid det europeiska centret för forskning i partikelfysik, CERN, i Schweiz.

Moln uppstår i atmosfären, bland annat när svavelsyramolekyler samlas till mikroskopiska partiklar, som vattenånga kan kondenseras på och bilda de små vattendroppar eller iskristaller som moln består av. För att testa solens inverkan på denna process lät forskarna centrets partikelaccelerator simulera den kosmiska strålningen från en aktiv sol och riktade strålarna mot en kammare med en konstgjord atmosfär.

Försöken visade att solens kosmiska strålning tiofaldigade sannolikheten för att svavelsyramolekylerna skulle klumpa ihop sig och lägga grunden för uppkomsten av moln. Ammoniak bidrog också till att öka chansen för molnbildning under försöket, och forskarna tror att det i atmosfären även finns organiska ämnen som bidrar till processen.

Enligt en klimatteori gynnar kosmisk strålning från hög solaktivitet uppkomsten av låga moln, som kyler jorden. De senaste åren har solaktiviteten varit låg, och det ger färre moln och därmed högre globala temperaturer. Solaktiviteten tros snart stiga, och det kan isolerat sett leda till en temperatursänkning, som till viss grad kan motverka den människoskapade växthuseffekten.

Vattenånga kondenserar på svavelsyra

Försöken i CERN:s partikelaccelerator visar att solens kosmiska strålning tiodubblar sannolikheten för att svavelsyramolekyler skall hitta varandra, och att det därmed kan bildas moln.