En liknande bild framträder när man tittar på biomassan av allt levande liv på jorden beräknat i termer av kolinnehåll.
Människans biomassa står i dag för en tredjedel av den totala biomassan för alla världens landdäggdjur.
Biomassan från våra husdjur utgör nästan hela den återstående andelen – de vilda landdäggdjuren utgör endast två procent.
Med andra ord har tillväxten av mänsklig civilisation lämnat allt mindre utrymme för vilda djur på jorden.
Livsmedelsproduktion förstör planeten
En fråga många forskare har ställt är när det räcker: Hur många människor klarar jorden av att hysa och föda?
Redan i dag överskrider stora delar av världens livsmedelsproduktion flera av planetens gränser, exempelvis genom att vara beroende av överfiske eller avverkning av stora skogsområden.
Om alla länder och producenter hade respekterat gränserna skulle jorden enbart kunna förse cirka tre miljarder människor med mat.
Men den goda nyheten är att vi enbart genom små förändringar kan justera upp den siffran enormt.
Om vi anpassar det vi odlar och förändrar hur vi odlar jorden kan vår planet ge mat åt många fler. Om vi dessutom minskar köttintaget och matsvinnet kan jorden producera tillräckligt med mat för tio miljarder människor.
Och det är tur – FN:s prognoser visar nämligen att jordens befolkning kommer att öka till knappt tio miljarder år 2050.
Kurvan planar ut
Även om jordens befolkning på bara elva år har tagit ett gigantiskt språng från en storlek på sju miljarder år 2011 till åtta miljarder i dag växer jordens befolkning faktiskt långsammare än tidigare.
FN förväntar sig att jordens befolkning ska nå toppen under 2080-talet med 10,4 miljarder människor och förbli på den nivån till 2100, och därefter kommer kurvan att börja falla.
Goda nyheter för planeten, månne? Jo, det kan det vara.
Men det finns en viktig poäng i att en sjunkande befolkning inte nödvändigtvis innebär bättre förutsättningar för miljön.