Det satte igång ett regn av glödheta glaskulor, förändrade livet på jorden och utlöste dinosauriernas utrotning.
Den gigantiska asteroiden som kraschade in i jordens yta för 66 miljoner år sedan är känd som en av de händelser som orsakat mest död i jordens historia.
Nu har forskare från University of Michigan, USA, skapat en detaljerad simulering av megatsunamin som skapades i de ödesdigra minuterna efter kollisionen. Det visar sig att den kan ha varit tusentals gånger mer våldsam än någon annan tsunami vi känner till.
"Varje historiskt dokumenterad tsunami bleknar i jämförelse", skriver forskarna i publikationen.
30 000 gånger mer energi
Studien är en av de första som på allvar har undersökt de globala konsekvenserna av den förhistoriska jättetsunamin i en kollegiegranskad publicering.
Forskarnas modeller avslöjar att vågorna var tillräckligt stora för att förändra havsbotten flera tusen kilometer från nedslagspunkten på kanten av Yucatánhalvön i Mexiko, och att de troligen nådde en höjd av runt 300 meter i timmen efter det faktiska nedslaget.
Beräkningarna visar också att havsvågornas destruktiva energi var 30 000 gånger större än energin från tsunamin som svepte över 14 länder runt Indiska oceanen på annandag jul 2004 och dödade mer än 225 000 människor, en av de största tsunamierna i modern historia.
Se animationen: Tsunamin sprider sig över Indiska oceanen 2004
Den 26 december, annandag jul 2004, drabbade en tsunami av oöverträffad storlek och kraft 14 länder runt Indiska oceanen. Minst 226 000 människor omkom. Den här videon visar tsunamins resa från jordbävningens epicentrum nära Sumatra.
Vertikal vägg hamrar in över land
Forskarna undersökte också 120 olika jordskiktsprover från både före och efter nedslaget för att dubbelkolla sina datormodeller.
Här hittade de bevis för att vågorna nådde ända till det som nu är Nya Zeeland och störde sediment på havsbotten halvvägs runt jordklotet.
Forskarna tittade inte specifikt på hur höga vågorna runt kustområdena var. Men de beskriver hur de troligen nådde dramatiska höjder när de närmade sig land, då våglängden komprimeras och tvingar vattnet uppåt som en vertikal vägg som slår in över land.