Enligt de senaste siffrorna flyger cirka 7 500 ton skrot runt jorden.
Det är nästan 30 000 objekt större än tio centimeter, medan det finns 750 000 objekt på 1–10 centimeter och hela 166 miljoner i storleken 1–10 millimeter.
Skrotbitarna härrör mest från pensionerade satelliter och rester av raketmotorer.
Skrotet flyger runt i cirka 28 000 km/h, vilket gör att även små objekt kan orsaka stora skador.
Satelliter måste undvika skrot
Den europeiska rymdstyrelsen (ESA) får exempelvis i genomsnitt en varning i veckan om att skrot är på kollisionskurs med en av dess tio satelliter i låg bana runt jorden.
Satelliterna måste göra undanmanövrer, vilket kostar bränsle och förkortar deras livslängd. Den internationella rymdstationen (ISS) måste också göra undanmanövrer för objekt större än en centimeter i diameter.
Över 166 miljoner bitar rymdskrot kretsar runt vår planet.
Regeln om att satelliter 25 år efter avslutat uppdrag ska bromsas in så att de går in i atmosfären och brinner upp efterlevs sällan i praktiken.
Dessutom skickas allt fler satelliter upp. Exempelvis kommer enbart företaget SpaceX att skicka upp cirka 12 000 internetsatelliter i banor runt jorden.
Rymdskrot skapar mer rymdskrot
Problemet med rymdskrot kan växa exponentiellt enligt astrofysikern Donald Kessler, som redan 1978 beskrev problemet.
Varje kollision mellan två bitar rymdskrot skapar flera mindre bitar, vilket i sin tur ökar risken för fler kollisioner som leder till ännu fler skrotbitar i en kedjereaktion.
Därför tittar forskare nu på möjliga lösningar. En sådan är den så kallade Space Fence, ett rymdstaket, som med hjälp av radar på jorden kan söka upp rymdskrot.
Från och med 2020 är planen att ISS ska utrustas med en laserkanon som ska förinta rymdskrotet.
Laser skjuter ned rymdskrot
I framtiden ska teleskopet EUSO skjuta ned rymdskrot med en laser, som är specialframtagen för att hitta skrotets exakta placering.
Teleskop spanar in skrot
Teleskopet EUSO, som ursprungligen utvecklades för att registrera ultraviolett ljus, fångar med sin 2,6 meter stora lins in ljus som reflekteras av rymdskrot.
Lasern siktar mot skrotet
Utifrån ljuset beräknar teleskopet avståndet till skrotet, och ljusets riktning avgör hur många grader lasern ska vridas för att träffa rätt.
Plasma knuffar skrot mot Jorden
Lasern värmer upp skrotets ena sida så mycket att den omvandlas till plasma. Plasmat utvidgas och knuffar ned skrotet i atmosfären.