Shutterstock

Enorma krafter lurar i jordskorpan

Jordskorpan är den fasta marken under våra fötter. Den är dock långt ifrån stillastående. Processer i jordskorpan åstadkommer enorma strukturer som bergskedjor och oceangravar samt orsakar natur­katastrofer i form av jordskalv och vulkanutbrott.

Ofattbart stora krafter är i farten under den till synes fridfulla jordskorpa som vi lever på.

De flyttar på de tektoniska plattor som både landområdena och havsbottnarna ligger på. Krafterna märks i synnerhet längs plattornas gränser. Där finns en stor del av jordens många vulkaner och där utlöses ofta kraftiga jordbävningar.

Krafter från jordens inre

Olika processer är ansvariga för bildningen av berg, djupgravarna i oceanerna och den kraftiga vulkaniska aktivitet som råder i stora delar av världen. Alla processer orsakas av de enorma krafter som försöker slippa ut från jordens inre.

Bergskedjebildning

Bergskedjor bildas när kontinenter kolliderar och kontinentalplattorna veckas ihop.

1

Vulkanöar

En magmakammare ser till att hetfläckar konstant tillförs ny magma nedifrån.

2

Öbågekomplex

En sjunkande platta smälter när den når ned i jordens mantel. Därmed uppstår vulkanisk aktivitet.

3

Spridningsrygg

Oceanbotten slits isär och magma väller upp från djupet och bildar bergskedjor.

4

Vulkanbildning

En oceanplatta rör sig in under en kontinentalplatta vilket leder till bildningen av vulkaner.

5

Riftbildning

Material från jordens mantel strömmar upp och tar med en del av skorpan nedåt igen. Då bildas en rift.

6
©

Kontinenter kan slitas från varandra

Plattorna avgränsas av dynamiska plattgränser.

Det finns tre typer av dynamiska gränser: Konstruktiva (eller divergerande) där nytt material tillförs skorpan, destruktiva (eller konvergerande) där gammalt material avlägsnas eller deformeras, samt transforma där plattorna rör sig mot varandra i en sidledes rörelse.

Förutom dessa gränser finns det passiva gränser där status quo upprätthålls.

När kontinenter kolliderar kan det uppstå vulkanism, som exempelvis i Anderna. Bergen har uppstått, när en oceanplatta och en kontinentalplatta möts.

Ocean-kontinent-­kollision

Vid kollision mellan en platta bestående av oceanskorpa och en bestående av kontinentskorpa rör sig oceanplattan in under kontinentalplattan. Uppsmältningen av den oceaniska plattan orsakar vulkanism, vilket exempelvis syns i Anderna i Sydamerika.

Shutterstock

Kontinent-kollision

Bergskedjor bildas där kontinenterna möts. Himalaya har bildats genom att den indiska kontinentalplattan har rört sig norrut och kolliderat med den asiatiska plattan. Materialet veckas samman i ett bergsmassiv eftersom det material som utgör kontinenterna är lättare än det underliggande mantelmaterialet.

Shutterstock

Hetfläckar

Djupt under jordskorpan ligger det på vissa ställen seglivade magmakammare. Under miljontals år tillförs de ny magma. Därmed upprätthålls den vulkaniska aktiviteten i de områden som ligger över kamrarna. Sådana områden kallas hetfläckar eller hotspots, och har exempelvis skapat Hawaiis öar.

Shutterstock

Ocean-ocean-kollision

När två tektoniska plattor bestående av oceanskorpa möts sjunker den ena plattan ned i den underliggande manteln. Uppsmältningen av den nedåtgående plattan skapar vulkanisk aktivitet, och det bildas så kallade öbågar såsom Japan.

Shutterstock

Spridningsryggar

De mittoceaniska spridningsryggarna är de största bergskedjorna på jorden. De ligger under havet, där kontinentalplattorna driver isär. Längs ryggarna bildas det ny oceanskorpa via magma som stiger upp från den underliggande manteln.

Science Photo Library

Riftbildning

Krafterna i jordens inre kan leda till att den kontinentala delen av skorpan kan brytas upp. Sådana fall kallas riftbildning. Riften uppstår eftersom det underliggande mantelmaterialet söker sig uppåt och bildar så kallade konvektionsströmmar. Dessa strömmar leder till att skorpan blir tunnare, varpå det bildas förkastningar.

Shutterstock

Redan etablerade kontinenter kan dras isär, vilket är fallet i den östafrikanska riftzonen. Röda havet och Adenviken är områden där denna process pågår.

Om många miljoner år kommer en spridningsrygg att löpa rakt genom Röda havet. Oceanskorpan kommer att ha en passiv gräns mellan arabiska halvön och Nordostafrikas kust.

Den kommer att motsvara dagens spridningsrygg, som har kontakt med Europa och Nordamerika. Vid de destruktiva plattgränserna rör den ena plattan sig in under den andra och ned i manteln. Där smälter den, vilket leder till vulkanism.

Detta är bland annat synligt i den så kallade Ring of Fire – en ring av vulkaner och jordskalvszoner längs Stillahavsplattan.

Ring of Fire är en zon i Stilla havet där det sker många jordskalv (gula prickar) och där det finns vulkaner (röda prickar).

© Science Photo Library

Utfallet av processerna är beroende av om det är två oceanplattor eller en ocean- och en kontinentalplatta som möts. Dessutom har lokal tillförsel av magma – smälta bergarter – nedifrån betydelse för tillförseln av nytt material till jordskorpan.