Kan jordens vatten ta slut?
Hur mycket vatten finns det på jorden när både saltvatten, sötvatten och is räknas med? Och är den totala vattenmängden konstant?
Den totala mängden vatten på jorden har varierat genom den geologiska historien och gör det fortfarande.
I dag har jorden cirka 1 386 miljarder kubikkilometer vatten. Den siffran inkluderar vattnet i hav, sjöar och floder samt grundvatten, vattenånga i atmosfären och det frusna vattnet i glaciärer och istäcken.
I jordens barndom – för omkring fyra miljarder år sedan – tillkom stora vattenmängder genom att isiga kometer slog ned och förvandlade jorden till en blå planet.
Sedan dess har den sortens händelser blivit alltmer sällsynta och i dag befinner vi oss i en epok under vilken jorden förlorar vatten.
Väteatomer lämnar jorden
Vattenförlusten beror på att partiklar emellanåt undslipper jordens gravitationskraft och försvinner ut i rymden. Det gäller framför allt de lätta väteatomerna, som ingår i vattenmolekyler tillsammans med syre. Varje gång atmosfären förlorar väte, förlorar vi därmed en av byggstenarna till vatten.
Jorden förlorar vatten på tre sätt
1. Varma atomer flyr
Väteatomer kan bli så "varma" – det vill säga få så hög en energi och därmed så hög hastighet – att de kan slippa undan jordens gravitationsfält.
2. Magnetfält hjälper till
Elektriskt laddade vätejoner kan accelerera kraftigt längs jordens magnetiska fältlinjer. Om hastigheten blir tillräckligt hög fortsätter de ut i rymden.
3. Meteorer knuffar ut dem
När meteorer brakar in genom jordens atmosfär kan de ge både väteatomer och hela vattenmolekyler en knuff som skickar ut dem i rymden.
Beräkningar visar att vi förlorar cirka tre kilo väte i sekunden. Med det tempot kommer vattnet på jorden att ha tagit slut om tre miljarder år – men det kan bara hända om vi inte får några nya källor.
Vulkaner hämtar upp vatten från jordens inre
Ett nytt vattentillskott behöver inte komma från rymden – det kan levereras från jordens inre.
På drygt 50 kilometers djup finns vatten bundet i mineraler, som vi vanligtvis inte räknar in i vattenkretsloppet. En del av det vattnet är lika gammalt som jorden själv, medan resten ingår i ett långsamt geologiskt utbyte mellan jordytan och den djupa berggrunden.
När jordens tektoniska plattor sjunker ned i djupet och smälter, frisätter mineralerna de bundna vattenmolekylerna som därefter kan återvända till ytan via vulkanutbrott.