Hur stort är solsystemet?

Det är svårt att svara på, för det finns ingen väldefinierad gräns, men astrofysikerna har tre förslag på avgränsningar: Den första gränsen är avståndet till den yttersta äkta planeten, Neptunus. I detta fall får solsystemeten diameter på omkring 60 astronomiska enheter. En astronomisk enhet (AE) är jordens avstånd till solen på lite mindre än 150 miljoner kilometer. En annan möjlighet är utkanten av Oortmolnet – ett otal små isklot. I dag uppskattas Oortmolnets diameter till cirka 100000 AE. Det ger solsystemets storlek en utsträckning på ett ljusår. Slutligen kan man definiera solsystemets storlek utifrån heliosfären, som är det område där solvinden dominerar. Solvinden är en ström av elektriskt laddade partiklar, som konstant utgår från solen. Långt utanför Neptunus bana blir solvinden efterhand för svag för att motstå pressen från det interstellära magnetfältet och den oerhört tunna gasen mellan stjärnorna. När det sker, uppstår den så kallade avslutningschocken, där solvinden bromsas och avböjs. Utanför avslutningschockerna är det således inte solvinden utan gaserna och magnetfältet som dominerar. Därför föredrar fysikerna ofta denna gräns för solsystemets storlek. Avslutningschocken mättes i augusti 2007 av Voyager 2 till att befinna sig runt 85 AE från solen alltså nästan tre gånger Neptunus avstånd. Avståndet är dock inte fast, utan varierar fram och tillbaka, möjligtvis som en följd av förändringar i solaktiviteten. Använder man denna definition, sträcker sig solsystemet tre gånger så långt bort som Neptunus och omfattar de åtta planeterna samt Kuiperbältet av isklot precis utanför Neptunus bana.

Läs mer om solsystemet.