Turist i rymden

Här är din reseguide till sju underverk i solsystemet

Glöm pyramiderna och Frihetsstatyn – framtidens största turistattraktioner hittar du i rymden. Det kommer att krävas helt nya rymdfarkoster för att besöka dem, men vi tar ut glädjen i förskott och ger dig vårt bud på solsystemets mest spektakulära resmål.

Glöm pyramiderna och Frihetsstatyn – framtidens största turistattraktioner hittar du i rymden. Det kommer att krävas helt nya rymdfarkoster för att besöka dem, men vi tar ut glädjen i förskott och ger dig vårt bud på solsystemets mest spektakulära resmål.

Shutterstock

1. Isvägg på Miranda

Miranda

Bilden av den imponerande isväggen på Miranda togs av Voyager 2 i januari 1986.

© NASA/JPL

Hoppa ut från en kilometerhög isvägg

Turister behöver visserligen resa minst tre miljarder kilometer för att nå Uranus måne Miranda, men väl där väntar en storslagen upplevelse.

Huvudattraktionen, månens 10 000–15 000 meter höga isvägg, är så brant att det inte går att bestiga den med vanlig klätterutrustning. I stället flyger du med en liten farkost till väggens topp. Iklädd en rymddräkt med små raketmotorer tar du därefter det stora språnget över kanten.

I den svaga gravitationen svävar du lugnt och stilla ner. Efter en minut är hastigheten inte högre än 17 kilometer i timmen och du har bara fallit 142 meter.

Isväggen är miljontals år gammal, men det är en gåta hur den en gång bildades. Kanske skedde det efter en kollision i vilken Miranda bröts upp i ett moln av stora isblock, som därefter samlades igen till en ny version av den gamla månen.

Restid tur och retur: 3–5 år med framtidens atomdrivna raket
Utrustning: Rymddräkt med små raketmotorer

2. Vulkaner på Io

Jupiters måne Io

Ytan på Jupiters måne Io förändras hela tiden av vulkaner och tidvattenkrafter.

© NASA/JPL/University of Arizona

Extremsemester på vulkaner

Om du är en riktig våghals kan en resa till Jupiters vulkanmåne Io vara något för dig. Där kommer du att få se svavelvulkaner, lavasjöar och upp till 17 000 meter höga berg.

Ytan på Io befinner sig i konstant rörelse, eftersom månen utsätts för våldsamma tidvattenkrafter från dels Jupiter, dels grannmånarna Ganymedes och Europa.

Upplevelserna har emellertid ett pris. Den livshotande partikelstrålningen på Io gör att du bara kan lämna rymdfarkosten korta stunder. Och du måste ha på dig en specialbyggd rymddräkt i ett material som ännu inte existerar.

Av samma anledning går färden via grannmånen Callisto, från vilken en rymdfarkost med mycket tjocka väggar för dig den sista biten till Io.

Restid tur och retur: 1–2 år med en snabb, atomdriven rymdfarkost
Utrustning: Strålningssäker dräkt

3. Krater på månen

Månkrater

Copernicuskratern bildades för 800 miljoner år sedan av ett klippblock stort som Mount Everest.

© NASA

Gå på upptäcktsfärd i månens historia

Om du är sugen på en ”snabbtur” är nedslagskratern Copernicus på månens framsida en av de mer jordnära attraktionerna.

Kratern bildades för omkring 800 miljoner år sedan och när du befinner dig på kanten skådar du rakt ner i en av de mest dramatiska händelserna i månens historia.

Den 93 kilometer breda kratern är resultatet av ett gigantiskt nedslag. Beräkningar visar att det måste ha krävts ett klippblock stort som Mount Everest för att slå upp det jättelika hålet i ytan.

Den kuperade terrängen gör att man måste landa ett stycke från kratern och köra månbil den sista biten. Copernicuskraterns botten ligger 5 000 meter ner i marken och väggarna är branta, så om du vill ta dig ända ner till botten kan resan ta tre dagar. I skuggan från kraterns sidor kan temperaturen nå ner till minus 170 grader Celsius.

Restid tur och retur: 2 veckor
Utrustning: Rymddräkt och månbil med tryckkabin

4. Gejsrar på Enceladus

Turist i rymden

Gejsrarna på Enceladus skjuter längre upp än man kan se med blotta ögat. En del av ångan fryser till ispartiklar i Saturnus ringar.

© Shutterstock

Se gejsrar slunga ut vatten i rymden

Saturnus lilla måne Enceladus syns redan under inflygningen som en helt enastående vit isplanet.

När rymdfarkosten närmar sig ytan lägger kaptenen om kursen, så att du och de övriga passagerarna får se de gigantiska gejsrarna som skjuter upp ur de berömda ”tigerränderna”, ett förkastningssystem nära månens sydpol.

Det är i detta speciella område rymdfarkosten landar. I samma stund som du stiger ut på ytan blir det uppenbart att du befinner dig i en helt annan värld än den du kommer från.

Gravitationen på Enceladus är bara en hundradel av jordens, så i långa hopp kan du närmast sväva fram till en av ravinerna för att titta närmare på gejsrarna. Om du är extra modig kan du falla ner i ravinen och leta efter gejsrarnas ursprung.

Astronomer tror att gejsrarna matas av ett 10 000 meter djupt hav under ytan på Enceladus södra halvklot. Med hjälp av data från rymdsonden Cassini har de också konstaterat att gejsrarna består av bland annat vattenånga, väte, saltkristaller och ispartiklar.

En del av vattenångan som slungas ut ur gejsrarna faller ner till ytan igen i form av snö, medan resten lämnar månen och slutar som material i en av Saturnus ringar.

För såväl forskare som turister blir det spännande att se vad som finns i de vattenprover de tar med sig hem från gejsrarna. Vattenångan är nämligen uppblandad med organiska ämnen – vilket väcker förhoppningar om att det skulle kunna finnas liv i havet under ytan.

Restid tur och retur: 2–3 år med en snabb, atomdriven rymdfarkost
Utrustning: Rymddräkt

5. Berg på Venus

Maxwellbergen

Ett extremt högt tryck och 380 graders värme gör det omöjligt att vandra på Maxwellbergen. De får i stället avnjutas från en rymdfarkost.

© NASA/JPL

Njut av Venus snöklädda bergstoppar

När du anländer till Venus största sevärdhet, de 11 000 meter höga Maxwellbergen, har du en överraskning framför dig. De högsta bergstopparna är nämligen täckta av någonting som ser ut som snö.

Skidåkning kan du emellertid glömma, för med en temperatur av 380 grader på toppen rör det sig inte om snö som den vi har på jorden. ”Snön” är förmodligen i stället järnsulfid, som ger den en gyllene lyster.

Venus är ett resmål för den som tycker om extrema miljöer. Ytan döljs av ett tätt molntäcke av svavelsyra och det är så varmt och trycket är så högt att det är omöjligt att ta sig runt iklädd en rymddräkt.

Planeten behöver upplevas från en rymdfarkost eller från en Venusbil vars kabin byggts som en värmeisolerad ubåt, som även tål det höga trycket.

Restid tur och retur: Ett halvår med en atomdriven rymdfarkost
Utrustning: En tryck- och värmesäkrad Venusbil

6. Förkastningssystem på Mars

Valles Marineris, Mars

Förkastningssystemet Valles Marineris är upp till 15 mil brett, det vill säga fem gånger bredare än Grand Canyon i USA.

© NASA/JPL/Arizona State University

Dyk ner i den största ravinen

Valles Marineris på Mars är ett 400 mil långt och 5 000–7 000 meter djupt förkastningssystem. Därmed får det vår egen kanjondal Grand Canyon (som är 4,4 mil lång) att likna ett streck i sanden.

Solsystemets största förkastningssystem bildades för miljardtals år sedan, då geologiska krafter förändrade ytan på Mars.

Innan du kör ner i förkastningssystemet med Marsbilen bör du stiga ut och njuta av utsikten. Framför allt i gryningen kan du se dimma nere vid bottnen och med en bra kikare kan du ana motsatta sidan, cirka 15 mil bort.

När ravinen bildades var Mars varmare än i dag. Kanske fanns det sjöar och floder på ytan, under en blå himmel med moln. Nere i förkastningssystemet kan du hitta avlagringar som vittnar om den röda planetens blöta historia.

Restid tur och retur: 8–12 månader med en atomdriven rymdfarkost
Utrustning: Rymddräkt och Marsbil

7. Saturnus ringar

Saturnus

Saturnus ringar innehåller upp till flera meter breda isblock.

© NASA/JPL/Space Science Institute

Upplev en isshow i ständig förändring

Solsystemets fysiskt största sevärdhet gör man klokast i att beundra på avstånd. Det vore självmord att flyga in med en rymdfarkost bland de otaliga isblock som Saturnus ringar består av.

Rymdfarkosten du färdas med kommer därför att flyga över det platta systemet av ringar på cirka 100 kilometers höjd. Från det avståndet går det att se de största objekten med ett litet teleskop och följa hur det ständigt inträffar kollisioner mellan dem.

Ringarna ser bländvita ut just för att kollisionerna hela tiden får fram nya sidor av partiklarna i ljuset.

Hur länge Saturnus isshow har pågått är astronomerna oense om. Vissa tror att ringarna är över tre miljarder år gamla, medan andra tror att de bildades någon gång under de senaste 100 miljoner åren.

Restid tur och retur: 2–3 år med en snabb, atomdriven rymdfarkost
Utrustning: Rymddräkt och teleskop