18 miljarder kilometer från jordens yta går gränsen mellan den gigantiska gasbubblan av elektriskt laddade partiklar som omger vårt solsystem och den interstellära rymden.
Själva bubblan kallas heliosfären och bildas av solens kraftiga vindar som hela tiden blåser ut partiklar i områdets ytterkant och på så sätt skyddar vårt solsystem från farlig strålning.
Endast två fartyg har någonsin tagit sig igenom solsystemets sköld, och området är därför fortfarande relativt outforskat.
Men nu har data från tre olika Nasa-farkoster gett en mer detaljerad inblick i hur själva ytterkanten av vårt solsystem ser ut. Och det visar sig att det inte är fullt så enhetligt som vi kanske trodde.
Plötslig förändring gjorde det möjligt
I en ny studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature Astronomy har forskare från bland annat Princeton University tittat på data från Nasa-sonden IBEX, som skickades upp i jordens omloppsbana 2009 i syfte att kartlägga heliosfären.
Forskarna sammanställde sedan siffrorna med data från tvillingsonderna Voyager 1 och 2 som sköts iväg på 1970-talet och som efter många års rymdresor passerade genom heliospausen 2012 respektive 2018.