heliosfären

Forskare gör mystiska upptäckter i utkanten av vårt solsystem

Gränsen mellan den gigantiska gasbubblan som omger solsystemet och det interstellära rymden rymmer flera överraskningar. Det avslöjar en ny studie där astronomerna har tittat på data från tre olika rymdfarkoster.

Gränsen mellan den gigantiska gasbubblan som omger solsystemet och det interstellära rymden rymmer flera överraskningar. Det avslöjar en ny studie där astronomerna har tittat på data från tre olika rymdfarkoster.

NASA

18 miljarder kilometer från jordens yta går gränsen mellan den gigantiska gasbubblan av elektriskt laddade partiklar som omger vårt solsystem och den interstellära rymden.

Själva bubblan kallas heliosfären och bildas av solens kraftiga vindar som hela tiden blåser ut partiklar i områdets ytterkant och på så sätt skyddar vårt solsystem från farlig strålning.

Endast två fartyg har någonsin tagit sig igenom solsystemets sköld, och området är därför fortfarande relativt outforskat.

Men nu har data från tre olika Nasa-farkoster gett en mer detaljerad inblick i hur själva ytterkanten av vårt solsystem ser ut. Och det visar sig att det inte är fullt så enhetligt som vi kanske trodde.

Plötslig förändring gjorde det möjligt

I en ny studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature Astronomy har forskare från bland annat Princeton University tittat på data från Nasa-sonden IBEX, som skickades upp i jordens omloppsbana 2009 i syfte att kartlägga heliosfären.

Forskarna sammanställde sedan siffrorna med data från tvillingsonderna Voyager 1 och 2 som sköts iväg på 1970-talet och som efter många års rymdresor passerade genom heliospausen 2012 respektive 2018.

Solens skyddande sköld

  • Heliosfären är bubblan av elektriskt laddade partiklar som ständigt strömmar ut från solen och omger vårt solsystem.

  • Heliopausen markerar själva gränsen mellan heliosfären och den interstellära rymden.

  • Heliosfären är så stor att endast två konstgjorda föremål har lämnat den: Voyager 1 och Voyager 2, båda uppskjutna 1977 med en hastighet av över 60 000 km/h och som bröt igenom solsystemets sköld och tog sig in i den interstellära rymden först år 2012 respektive 2018 (35 och 41 år efter att de lämnade jorden).

Genom att analysera mätningarna från de tre sonderna upptäckte forskarna en plötslig förändring i trycket från solvinden så långt tillbaka som till år 2014, vilket gjorde det möjligt att närmare studera gränsen och få en mer detaljerad bild av dess form.

Upptäckte jättevågor

I själva heliopausen, som markerar gränsen, upptäckte de flera gigantiska krusningar eller vågor i storleken tio astronomiska enheter, där en astronomisk enhet motsvarar avståndet mellan jorden och solen.

De registrerade också stora skillnader i avståndet till själva gränsområdet, vilket tyder på att formen på den jättelika gasbubblan inte är enhetlig utan ständigt förändras.

Astronomer hoppas kunna lära sig mycket mer om solsystemets ytterkant när Nasas IMAP-sond är planerad att ersätta IBEX 2025 och därmed också medför bättre utrustning för att kartlägga det stora området.