Astronomerna hade inte hunnit upptäcka det så kallade jordnära objektet, vilket är beteckningen för de asteroider som passerar inom ett avstånd på 45 miljoner kilometer från jordens bana och utgör kollisionsrisk.
I dag känner astronomer till drygt 20 000 jordnära objekt, men hundratusentals kan – tack vare sin storlek, hastighet eller omloppsbana i förhållande till jorden – dölja sig i solsystemet.
Med hjälp av TBT kommer de båda rymdorganisationerna ESO och ESA se till att nedslag som Tjeljabinsk upptäcks i tid för att på så sätt kunna undivka personskador.
Teleskopet har en spegel på 56 centimeter och fångar upp synligt ljus. Teleskopet i sig är inte på något sätt banbrytande, men programvaran ska visa astronomer hur ett helautomatiskt nätverk av teleskop på bästa sätt kan upptäcka blixtsnabba himlakroppar och värdera hotet.
Programvaran planerar observationerna på egen hand och systemet rapporterar nattens positioner och information om de upptäckta objekten. Därefter kan astronomer planera nödvändiga uppföljande observationer.
TBT2 ska samarbeta med sin identiska motpol på norra halvklotet, TBT1.
Se en illustration av teleskopens asteroidjakt
Nattvakten ska slå larm
Det parvisa arbetet teleskopen emellan är det första stora steget mot ett försvar runt jorden som kallas Flyeye.
Systemet består av ett nätverk av fyra teleskop som är utspridda över världen, och från och med 2030 kan de slå larm tre veckor innan mindre, snabba asteroider på 40 meter i diameter närmar sig jorden.
Det helautomatiserade samarbetet ska skanna himlen varje natt för att upptäcka möjliga hot baserat på TBT2s banbrytande arbete.