Asteroidnedslag tinade upp det frusna jordklotet

Dateringen av en krater från ett asteroidnedslag i Australien ger en ny teori kring varför en global istid släppte sitt tag om jorden för över två miljarder år sedan.

Dateringen av en krater från ett asteroidnedslag i Australien ger en ny teori kring varför en global istid släppte sitt tag om jorden för över två miljarder år sedan.

Shutterstock

Vid ett flertal tillfällen har jorden kastats ut i en global istid då ismassorna har täckt hela ytan och gjort den till en så kallad snöbollsjord.

Det hände exempelvis för 2,4 miljarder år sedan, efter det att nya syreproducerande organismer förändrat atmosfären så att den förlorat sin växthuseffekt.

Syret bröt ned det lager av metan som dittills hade hållit jorden varm, men för cirka 2,2 miljarder år sedan hände något som plötsligt töade upp jorden igen.

Hittills har geologerna ansett att orsaken var en rad våldsamma vulkanutbrott, men nu kommer forskare vid Johnson Space Center i USA med en ny förklaring.

Forskarna har undersökt mineral från asteroidkratern Yarrabubba i sydvästra Australien.

©

Geologer daterar världens äldsta krater

Yarrabubbakratern (rött) ligger i ett område i Australien som består av tre miljarder år gammal jordskorpa (gult). Kraterns ålder är nu daterad till 2,229 miljarder år.

Den är därmed världens äldsta kända asteroidkrater, och dateringen överensstämmer med den tidpunkt då en global istid släppte sitt tag om jorden.

Nedslag skickade in jorden i en ny era

Mineralerna innehåller uran som med tiden sönderfaller till bly. Genom att analysera förhållandet mellan de båda grundämnena kunde forskarna därför bestämma mineralernas ålder.

Dateringen visade att kratern tillkom för 2,229 miljarder år sedan. Det stämmer med den tidpunkt då snöbollsjorden började töa, och därför anser forskarna att nedslaget har varit den utlösande faktorn.

För att undersöka idén närmare beräknade de vad som skulle hända om en sju kilometer stor asteroid slog ned i ett mellan två och fem kilometer tjockt istäcke.

Ett asteroidnedslag för drygt två miljarder år sedan markerade slutet på en global istid. Nedslaget frigjorde stora mängder stoft och vattenånga, och det bidrog till att värma upp det frusna klotet.

©

Före nedslaget

Solens energi försvinner från jorden
Det istäckta jordklotet reflekterade nästan all strålning från solen ut i rymden. Eftersom växthuseffekten var obetydlig kunde inte heller atmosfären hålla kvar värmen.

©

Efter nedslaget

Stoft och ånga håller kvar värmen
Asteroidnedslaget täckte isen med stoft, som absorberar mer av solens energi. Samtidigt skickades stora mängder vattenånga upp i atmosfären där den förstärkte växthuseffekten.

De visade att det skulle sprida stoft över ett område på flera tusen kilometer i diameter och sända ut 500 miljarder ton vattenånga långt upp i atmosfären.

Detta kan ha värmt upp klimatet. Det mörka stoftet på ytan skulle hålla kvar mer av värmen från solen och vattenångan skulle förstärka den minskade växthuseffekten.

Asteroidnedslaget kan därmed ha hjälpt jorden in i en ny era som gav livet möjlighet att utvecklas vidare i isfria landområden och i vattnet.