Det sista kärnelementet för liv på Saturnus måne Enceladus har hittats: Grundämnet fosfor.
Fosfor är en av grundstenarna för liv eftersom den spelar en nyckelroll i uppbyggnaden av dna och rna.
En hel del tyder faktiskt på att fosfor kan finnas i många iskalla världar i universum.
Det rapporterade en internationell forskargrupp från japanska och tyska universitet vid organisationen American Geophysical Unions höstkonferens.
Den här bilden av Saturnus ismåne Enceladus togs av Nasas rymdfarkost Cassini 2015. Denna minimåne är 680 gånger mindre än jordens måne och den tros ha bildats för mindre än 100 miljoner år sedan – medan det fortfarande fanns dinosaurier på jorden. Under det hårda isskalet gömmer sig ett gigantiskt hav med möjligheter för levande organismer.
Molekyler från mångejsrar
Enceladus är en värld innesluten i is, under vilken ett enormt hav av saltvatten gömmer sig. Det gör månen till en av de mest sannolika kandidaterna för utomjordiskt liv i vårt solsystem.
Forskare har länge vetat att Enceladus innehåller de flesta av de grundämnen för liv som vi har på jorden: Kol, svavel, syre, kväve och väte.
Huruvida kärnelementet fosfor också har funnits har dock varit oklart.
Forskargruppen satte därför i gång med att analysera data från Nasas nu pensionerade rymdfarkost Cassini, som brann upp i Saturnus atmosfär 2017.
En konstnärs illustration av Nasas Cassini-farkost, som sköts upp den 15 oktober 1997 och lade sig i omlopp runt Saturnus den 1 juli 2004. Uppdraget var att samla in data om planeten och dess ringar.
År 2005 observerade Cassini gejsrar på Enceladus iskalla skal, som sprutade upp ånga och iskorn. Det är i denna cocktail forskarna har hittat organiska molekyler från Enceladus.
Cassini samlade närmare bestämt in partiklar från Saturnus E-ring, som innehåller material från Enceladus gejsrar. Det är kemiska data därifrån som forskarna har analyserat.
Cassinis bild av Enceladus, som ligger i omlopp runt Saturnus i E-ringen. Därifrån har Cassini har samlat in partiklar i iskorn som innehöll fosfor. Det är gejsrarna på månens sydpol som sprutar ut material från Enceladus underjordiska hav till ringen.
Fosfor i iskorn
Till forskarnas stora förvåning var flera iskorn från E-ringen berikade med en fosforförening kallad natriumfosfat.
Enligt forskarna innehåller ett kilo vatten från Enceladus hav drygt 1 till 20 millimol (måttenhet för mängden av ett ämne) fosfat. Det är en koncentration som är tusentals gånger större än i jordens hav.
Här på jorden är ämnet relativt sällsynt, eftersom det snabbt reagerar med andra ämnen och spärras in i i mineraler.
Forskarna tror att fosfat kan uppstå på Enceladus underjordiska havsbotten genom reaktioner mellan havsvatten och ett fosforhaltigt mineral kallat apatit, innan det slungas ut i rymden via gejsrarna.
Illustration av Enceladus inre. Innerst finns månens stenkärna, som värmer upp det enorma underjordiska hav som omsluter månen. Ytterst finns ett kraftigt isskal, där det på månens sydpol finns aktiva gejsrar som sprutar ut havsvatten i Saturnus E-ring.
Dessutom finns apatit ofta i byggmaterial i planeter, eftersom de ingår i kolhaltiga kondriter. Det är därför ganska sannolikt att andra iskalla havsvärldar kan innehålla apatiter och därmed fosfor.
Om det verkligen finns liv på Enceladus vet vi inte förrän en rymdfarkost landar på ismånen. Det finns det planer för i början av 2050.
Astronomer tror att vulkaner kan utfodra livsformer under Jupitermånens yta.