Astronomer från hela världen har länge undrat var resterna av supernovor i vår egen galax har tagits vägen.
En supernova är slutet av en stjärnas liv, som slutar i en gigantisk explosion. Därefter driver det runt rester, som har varit svåra för astronomer att hitta i Vintergatan.
Det borde nämligen finnas tusentals rester efter supernovor i vår galax, men hittills har man bara hittat ett fåtal.
Supernovarester är ett växande moln av gas och stoft efter stjärnexplosioner, som kan vara svåra att observera med vanliga rymdteleskop och stjärnkikare.
Tidigare har astronomerna bara lyckats fånga in bevis för sju supernovarester i vår galax.
Den perfekta matchningen
Nu har en internationell forskargrupp skapat nya detaljerade bilder av Vintergatan, som avslöjar en mängd supernovarester.
Genom att kombinera krafterna från två australiska superteleskop har astronomer från Australien, Italien och Kanada lyckats hitta 28 nya supernovarester, framgår det av ett pressmeddelande.
Det är närmare bestämt de båda stora forskningsprogrammen EMU och PEGASUS som har gått ihop för att hitta Vintergatans supernovaspöken.
Till vänster visas radiovågbilden från ASKAP-teleskopet, där små fragment av supernovarester kan skymtas. Till höger har Parkes-radioteleskopets data lagts över den första bilden, så att samlingarna av vätgas framhävs och förstärks och supernovaresterna framgår tydligare.
Här har de kombinerat observationer från två av Australiens ledande radioteleskop, ASKAP-radioteleskopet och Parkes-radioteleskopet, som båda drivs av Australiens nationella vetenskapsorgan CSIRO.
Medan Hubble-teleskopet tar bilder i synligt ljus och Webb-teleskopet använder infrarött, så fångar de två radioteleskopen… ja, radiovågor.
ASKAP-teleskopet består av 36 små paraboler, som var och en har en diameter på tolv meter, som tillsammans täcker ett områder på sex kilometer.
De simulerar ett enda stort teleskop som tar bilder i mycket hög upplösning, men det har ändå svårt att fotografera gasansamlingar.
För att avbilda den sista informationen om gasansamlingar använde forskarna Parkes-teleskopet, som med en diameter på 64 meter tillhör världens största.
ASKAP-teleskopet kan därmed fånga in många radiovågor med sina 36 paraboler och skapa bilder i mycket hög upplösning. Parkes-teleskopet kan med sin mycket breda parabol däremot ta bilder av koncentrerade radiovågor och visa detaljer som ASKAP-teleskopet inte ser.
Tillsammans utgör de ett superteleskop.
Här syns ett fåtal av de 36 radioteleskop som tillsammans utgör ASKAP-teleskopet. Totalt täcker de ett landområde på sex kilometer, där de kan fånga in extremt detaljerade bilder av himlen i hög upplösning.
Radiovågor avslöjar vätgasansamlingar
Den nya bildkombinationen visar tillsammans en mängd moln och dimmansamlingar som slingrar sig runt mellan varandra. De förbinds av vätgas som fyller utrymmet mellan galaxens stjärnor.
Radiovågor kan se större mängder vätgas som inte är synliga för andra sorters rymdteleskop.
Därför blir dessa varma gasbubblor av supernovarester synliga mellan döende stjärnor, som också påverkar födelsen av nya.
I det lilla utrymmet på himlen, där teleskopen har uppfångat radiovågor, som bara utgör omkring en procent av Vintergatan, har astronomerna upptäckt de 28 nya supernovaresterna.
Den nya bilden är bara början på ett större sökande efter supernovarester. Man uppskattar att det finns ytterligare omkring 1 500 i Vintergatan. Resterna kan på sikt lära oss mer om vår egen galax och dess historia.