Paul Atreides och hans mor Lady Jessica i Dune

Ytligt rymdepos får aldrig fäste i vetenskapen

RECENSION: Denis Villeneuves episka rymdhistoria Dune är lika delar vetenskapligt seriösa idéer och ren fantasi.

RECENSION: Denis Villeneuves episka rymdhistoria Dune är lika delar vetenskapligt seriösa idéer och ren fantasi.

Warner Bros.

När Frank Herberts science fiction-mästerverk Dune släpptes i tryck 1965 höjde den ribban för genren och har sedan dess inspirerat till många ikoniska filmer, bland annat Star Wars (1977) och Blade Runner (1982). Det var därför en självklarhet att boken skulle bli film.

Det har dock visat sig vara en svår uppgift. David Lynchs inspelning från 1984 var ett misslyckande, och den chilenska filmskaparen Alejandro Jodorowskys storskaliga filmatisering förverkligades aldrig. Nu är det Denis Villeneuves tur och han är lyckas till viss del – sett ur ett vetenskapligt perspektiv.

VIDEO: Se trailern för Dune

Handlingen utspelar sig 10 000 år in i framtiden där två klaner, Huset Harkonnen och Huset Atreides, med Paul Atreides i centrum, kämpar för herradömet i galaxen. Berättelsen utspelar sig på planeten Arrakis, vars mystiska, guldröda krydda melange är galaxens värdefulla valuta som låter karaktärerna se in i framtiden.

Avståndet mellan planeterna i galaxen är så stort att det kräver resor med överljudshastighet, och för att kunna navigera med dessa hastigheter är det i filmen nödvändigt att kunna se in i framtiden.

Alla tänkande datorer har förbjudits och därför måste människor navigera med hjälp av hjärnans kraft. Melange spelar därför en stor roll för handlingen.

Sandmask visar sig i Dune

© Warner Bros.

Tre fullträffar i filmen

Sandmasken lever i ett ekosystem på planeten Arrakis under förhållanden som påminner om något vi känner igen från jorden.

Särskilda ekosystem existerar redan

Dune är förutseende när det gäller alternativa ekologier och en livsform som producerar sin egen mat. Sandmasken, som är kärnan i Arrakis ekosystem, är ett förslag på en sådan livsform.

Magnetiska sköldar är möjliga

I princip är det möjligt med magnetiska sköldar som kan avvisa kulor från vapen. Det som talar emot tekniken är att det kommer att krävas stora mängder energi för att få skölden att avvisa olika typer av objekt i olika hastigheter.

Genreredigering är realistisk

Paul Atreides är selektivt avlad och matad med den psykedeliska drogen melange. Genredigeringsteknik som CRISPR tillåter redan forskare att klippa och redigera i gener, och psykedeliska läkemedel som psilocybin kan förändra våra hjärnor.

Överljushastigheten uppnås av den fiktiva Holtzmaneffekten som fått sitt namn efter den lika fiktiva forskaren Ibrahim Holtzman.

Osannolikt snabba rymdresor

Holtzmaneffekten är en frånstötningseffekt, en warp drive-liknande teknik som vi känner igen från Star Treks universum, där rumtiden växelvis viks ihop och expanderar, ungefär så som en snigel förflyttar sig.

Enligt Albert Einsteins relativitetsteori är det omöjligt att röra sig snabbare än ljuset, men det är möjligt att böja själva rumtiden.

Genom att böja rumtiden skapas ett slags bubbla, och inom den kan avståndet till målet antingen förkortas eller förlängas, vilket gör att det blir teoretiskt möjligt att komma dit snabbare eftersom ett kortare avstånd ska avverkas. Det öppnar på så sätt dörren till warp drive-liknande tekniker vid överljushastigheter.

Problemet är att den teknik som behövs för att skapa rätt mängd negativ energi som kan utvidga rumtiden kräver mer massa än vad det existerar i vårt synliga universum.

Dune befinner sig således väldigt långt från vad som enligt vetenskapen är möjlighet i dag, men håller sig fortfarande inom ramen för vad som är teoretiskt möjligt.

Zendaya i den återvinnande dräkten

© Warner Bros.

Tre fel i filmen

Den kvinnliga huvudpersonen i serien (som spelas av Zendaya) och övriga karaktärer använder dräkter som kan återvinna kroppsvätskor, men den typen av dräkter skulle vara betydligt mer omfångsrika i verkligheten.

Överljushastighet är en fantasi

Rymdresor med överljushastigheter är teoretiskt möjliga, men det finns en oöverskådlig rad med vetenskapliga frågetecken däremellan. Dessutom är den så kallade Holtzman-effekten, som tillåter dessa hastigheter i Dune, ren fiktion.

Melange ger inblick i framtiden

Inga vetenskapstekniska framsteg gör det möjligt att se in i framtiden. Effekten av den mystiska kryddan melangen är ett påhitt som finns med i boken och filmen för dramaturgins skull.

Fuktdräkt skulle ta mer plats

Designen på de fuktdräkter som gör det möjligt att leva i öknen har två problem: Tekniken är energi- och platskrävande. Dräkten behöver producera tillräckligt med energi både för att kyla ned kroppen och för filtrering, och dagens filtreringssystem är alldeles för stora för att få plats i en dräkt.

Holtzmaneffekten förklarar också de elektromagnetiska sköldar som används i strid och som har fått en framträdande plats i Villeneuves filmatisering.

Skölden blockerar höghastighetsobjekt som exempelvis kulor och aktiveras med ett enda tryck på "Holtzman-generatorn" som sitter vid sidan av kroppen på karaktärerna. Resultatet är att alla strider i Dune utkämpas med långsamma vapen som svärd.

Tanken bakom sköldarna är rimlig. Magnetfält skyddar bland annat jorden från strålning, och i teorin är det möjligt att skapa en elektromagnetisk sköld som är tillräckligt stark för att avvisa exempelvis kulor.

Att sköldarna i Dune trots allt är orealistiska i praktiken kan jämföras med punkten angående warp drive-tekniken: Det kommer att krävas betydligt mer energi för att skapa en funktionell sköld än vad som är möjligt för en liten Holtzmangenerator – som får plats på kroppen – att leverera.

Holtzmaneffekten, som både står bakom sköldar och snabba rymdresor, är trots allt mer trovärdig än effekten från kryddan melangen. Exakt hur kryddan gör att rymdresenärer kan se in i framtiden förklaras aldrig. En del av moralen i filmen är dock att det inte alls är avgörande.

Paul Atreides spelar en större roll i familjens framtidsplaner. Här ses han tillsammans med sin far Leto Atreides som är ledare för Atreidesklanen.

© Warner Bros.

Den "ökenmakt", som Paul och Atreidesklanen söker efter, uppnås genom att leva i harmoni med öknen och dess livsformer.

Ett alternativt ekosystem

I öknen kommer sandmasken, den enda levande organismen i Arrakis ekosystem, in i bilden. Alla som vill överleva på Arrakis måste förstå sandmaskens ekosystem.

Ett ekosystem med bara en enda organism är högst realistiskt. Ett exempel på detta hittades 2008 av en grupp forskare i en guldgruva i Afrika. Ett sådant system har troligtvis varit källan till livet på jorden och är därför också sannolikt. Först när Paul förstår detta ekosystem uppnår han "ökenmakt".

Även om Dunes ekologi är rimlig är slutsatsen att större delen av Dunes tekniska skapelser är teoretiskt välgrundade, men inte realistiska i verkligheten.

Paul Atreides i Dune

Seriens huvudperson Paul Atreides kan se in i framtiden i den nya filmatiseringen av Dune.

© Warner Bros.

Detta gäller även de "fuktdräkter" eller "stillsuits" som ökens ursprungsbefolkning Frimenerna har uppfunnit för att samla upp, filtrera och återanvända kroppsvätskor.

Vi använder redan liknande teknik i moderna filtreringssystem, men problemet är att dessa system är för skrymmande för att få plats i en liten dräkt. Det är också tveksamt om generatorn i filmen, som drivs av kroppens egna rörelser, kan skapa tillräckligt med energi för att filtrera, värma och kyla kroppen.

Det finns redan planer för flera filmer som är baserade på Frank Herberts böcker. Förhoppningsvis dyker de djupare ned i vetenskapen och göra den exotiska tekniken både mer begriplig och trovärdig än vad Villeneuve gör i seriens första film. Det förtjänar åtminstone Herberts vision.