Enligt planen skjuter Nasa i gång kapplöpningen till månen igen. Artemisprogrammet har till uppgift att återigen skicka astronauter till vår närmaste granne i solsystemet – nästan 50 år efter att Gene Cernan blev den senaste människan att sätta foten i måndammet i december 1972.
Space Launch System (SLS) ska transportera både människor och gods till månen, där Nasa ska bygga en liten koloni för utforskning längre ut i rymden.
SLS-projektet återanvänder och vidareutvecklar Nasas tidigare rymdfärjor och man har satsat extra mycket på att förstärka säkerheten, så att astronauterna kan klara sig om olyckan är framme.
Kombinerad sköld och motor säkrar SLS
Under Challengerolyckan 1986 föll rymdfärjan sönder bara 73 sekunder efter uppskjutningen och samtliga sju besättningsmedlemmar omkom.
Nasa-ingenjörer vid Artemis-programmet har gjort sitt yttersta för att säkerställa säkerheten för astronauterna när det är dags för SLS, som är ungefär tre gånger så stor som Challenger, att lyfta ut i rymden.
Här syns en illustration av Launch Abort System (LAS), som är en del av Artemis-programmet. LAS skjuter iväg sig från Orion-kapseln, som därefter kan landa på havsytan med hjälp av fallskärmar.
Launch Abort System (LAS) monteras ovanpå Orionkapseln, där astronauterna sitter under sin resa till månen. LAS är byggd i ett starkt kompositmaterial, som kan motstå extrema temperaturer, ljudnivåer och vindar.
Om något går på tok under uppskjutningen aktiveras avbrytningsmotorn inom loppet av millisekunder. Motorn kan generera upp till 200 000 kilos press – eller tillräckligt mycket för att lyfta 26 elefanter från jorden – och föra besättningen i säkerhet.
När besättningen befinner sig på säkert avstånd från raketerna, skjuts en så kallad jettisonmotor bort från Orionkapseln. En sista motor säkerställer därefter att astronauterna kan manövrera sin farkost till en fallskärmslandning på havet.
Tusentals ton bränsle lyfter SLS-raketen
1. Bärraketer ger två minuters turbo
När nedräkningen kommer till 0 antänds det första raketstegets fyra motorer och de båda motorerna på bärraketerna. På bara två minuter kommer raketen upp på 45 kilometers höjd, där de båda bärraketerna brinner ut och kopplas loss.
2. Första steget för ut Orion i rymden
Efter åtta minuter tar bränslet slut i det första raketsteget. Nu har raketen kommit upp på 157 kilometers höjd. Första steget kopplas loss och själva rymdfarkosten Orion lägger sig tillsammans med det översta raketsteget i omlopp runt jorden.
3. Andra steget ger den sista knuffen
Efter en timme och 25 minuter har det andra raketsteget skickat ut Orion i en avlång bana runt jorden och ger nu rymdfarkosten den sista knuffen mot månen. Under resten av färden får Orion klara sig med sin egen raketmotor och styrraketer.
SLS är den mest kraftfulla raketen någonsin
SLS-raketen blir den mest kraftfulla någonsin, när den äntligen skjuts i väg efter flera års försening.
Den kommer till och med att överträffa den legendariska Saturn V som i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet förde astronauter till månen i Apolloprogrammet.
Trots att Nasa och andra rymdorganisationer relativt ofta skickar ut astronauter till den Internationella rymdstationen, är Artemisprogrammet till månen en enorm utmaning. Månen befinner sig nämligen tusen gånger längre från jorden än rymdstationen.
Artemis-uppdraget går för återvinning
För att lyckas med uppgiften måste SLS-raketen katapultera ut Orionkapseln mot månen med en hastighet på nästan 40 000 km/h. När SLS inte har något bränsle kvar och rymdfarkosten har skjutits i väg kommer jordens gravitationskraft att försöka bromsa den, och därför är den höga hastigheten nödvändig från starten – annars skulle Orion bara falla ned igen.
Att bygga den hittills största rymdraketen är ett jättestort och dyrt projekt. Mer än 1 900 underleverantörer från USA och Europa har bidragit till uppskjutningen som kommer att kosta runt 40 miljarder kronor.
Och trots att budgeten låter astronomisk, så har ingenjörerna återanvänt gamla raketmotorer. De har renoverat och uppgraderat versioner av 16 av de raketmotorer som har suttit på olika rymdfärjor. Nu ska de användas på de första Artemisuppdragen.