Den 15 september flyger sonden Cassini in i Saturnusatmosfär i 121 000 kilometer i timmen – och brinner upp.
Sondens "självmord" markerar slutet på en lång och trogen tjänst där rymdfarkosten har gjort banbrytande upptäckter om ringplanetsystemet.
Illustrerad Vetenskap säger farväl med en kavalkad av Cassinis största upptäckter.
ENCELADUS
På ytan på Saturnus sjätte största måne, Enceladus, löper stora linjer som på grund av månens utseende har fått smeknamnet tigerränder.
Från sydpolen på Enceladus sprutar gejsrar upp moln av ispartiklar cirka 500 kilometer upp i luften. Vattenisen kan härstamma från en dold ocean under isen – som kanske hyser liv.
TITAN
Innan Cassini undersökte Saturnus största måne, Titan, visste ingen hur månens yta såg ut eftersom den är omgiven av en tät atmosfär av gas.
Cassinis instrument har tagit en titt ned genom den tjocka dimman och avslöjat ett stort hav av flytande metan och etan på ytan.
SATURNUS
Cassini har närstuderat det massiva, hexagonala stormsystemet som konstant rasar på Saturnus nordpol. Varje sida är 13 800 kilometer lång – större än jordens diameter.
Varje år – vilket motsvarar vart 30:e jordår – härjar en storm med vindbyar upp till 500 kilometer i timmen på det norra halvklotet. Den senaste stormen kom ett årtionde för tidigt och därför kunde det 300 000 kilometer breda vädersystemet fångas på film av Cassini.
RINGARNA
Som ett sista våghalsigt trick gör Cassini 22 dyk in mellan planeten och ringarna för att studera dem riktigt nära. Ringarna är en anhopning av miljardtals damm- och ispartiklar.
