När kan vi resa ut och besöka andra galaxer?
Kommer man någonsin att kunna bygga en rymdfarkost som är tillräckligt snabb för att nå avlägsna galaxer under en människas livstid?
Om man frågar en fysiker, som sitter inne med de senaste vetenskapliga rönen, blir svaret ett otvetydigt nej. Motiveringen är att i den moderna fysiken – närmare bestämt Einsteins berömda relativitetsteori – är ljusets hastighet den absolut högsta fartgränsen, och eftersom avstånden mellan galaxerna i universum mäts i antingen miljoner eller miljarder ljusår blir restiden lika många år. Frågan är emellertid intressant som ett tankeexperiment. Enligt relativitetsteorin uppstår det nämligen vissa egendomliga effekter, om man försöker accelerera ett rymdskepp till ljusets hastighet. En sådan effekt är att tiden ombord på rymdskeppet tycks gå långsammare än tiden utanför. Om man under färden jämförde en klocka ombord på rymdskeppet med ett antal synkroniserade klockor utanför farkosten, skulle den komma längre och längre efter. Ju närmare man kommer ljushastigheten, desto långsammare skulle tiden gå. Genom att röra sig tillräckligt nära ljusets hastighet kan man alltså uppnå en mycket kort restid, åtminstone som den upplevs i rymdskeppet. Teoretiskt sett finns det därför inget som hindrar att man reser till en avlägsen galax under en människas livstid – eller på ännu kortare tid – men det är omöjligt att komma tillbaka till jorden och berätta om sin färd för de människor som var med vid avfärden. Om man till exempel föreställer sig att man reser till den närmaste större galaxen, Andromedagalaxen, som ligger 2,5 ljusår från jorden, skulle man vara tillbaka tidigast efter de fem miljoner år som en resa med ljusets hastighet skulle ta. Ur rymdresenärens perspektiv skulle resan emellertid teoretiskt sett kunna göras så kort som man önskade. Faktiskt har några av de så kallade kosmiska partiklar som kommer till jorden från rymden en hastighet så nära ljusets att resan från Andromedagalaxen endast tar några minuter, om restiden – märk väl – mäts med ett medföljande ur. Slutligen finns det en liten möjlighet att vi en dag lär oss att konstruera ett så kallat maskhål – en hypotetisk passage mellan två inbördes avlägset belägna områden i tid och rum. Det är bara så frustrerande att vi inte kan resa in i framtiden och komma tillbaka med anvisningar om hur man gör.